Veckans topp 5-lista
Den här veckan har varit host händelserik. Jag älskar att såga grejer, så här nedanför följer personer/saker jag stört mig på under den gångna veckan! Gillar ju även att lista bra grejer (inte lika mycket dock (a)) så det blir lite positivt på slutet också! Fantastiskt.
♦ 5. På placering fem kommer den här veckan Peter Jihde. Att ta in en sportreporter som programledare till höstens största underhållningsprogram på TV är liksom.. nej. Hur skulle ni reagera på Fotbollsmåndag om freakin Carolina Gynning satte sig ner i en av era fula plaststolar och helt plötsligt ba "ame guuuh vikkhet miåel hahaha!!" Jihde, bevisa för mig att du inte bara är en humorlös gran med gråa kostymer. Ta fram den där Glitter-Peppe inom dig!
♦ 4. Nummer fyra på listan är min hemresa i fredags. Den talar för sig själv. Det var verkligen inte trevligt ^^
♦ 3. Bronsplatsen går till personen som har äran att namnge den negativa listan den här veckan. Just det, Idol-Sam. Med sina hemskt opassande huvudbonader har han på något sätt blivit symbol för allt negativt den här veckan för mig. Hans röst som låter som om han svalt en rakapparat gör det hela inte direkt bättre. Du säger själv att den är unik, Sam, och visst är den det. Men inte på ett bra sätt!
♦ 2. Tidiga morgnar. Jag hatar att börja 08:00, speciellt när det tar 30 minuter att åka till skolan. VAAARFÖR lägger man lektioner så tidigt? Man orkar ju ändå ingenting vid den tiden. Det gäller att bita i den sura apelsinen, som man säger.
♦ 1. NATURKUNSKAP. Tänk dig att svara på 73 frågor som tex den här godbiten: vilka gaser passerar ut / in genom klyvöppningarna på natten resp. på dagen? Jag vet inte om det kanske bara är jag, men är inte det där så ointressant så man hellre sitter och tittar på fucking Gokväll med en illaluktande pekinges i knät? Jag ska ha svarat på de där frågorna tills imorgon, men.. jag har inte gjort det. Jag kan verkligen inte. Speciellt inte när vi har den här 60-åriga läraren med en utstrålning som en tysk uppslagsbok. "Mmm.. då..loggar vi...in....på....Fronter....då..." Jag gillar helt enkelt inte NK.
♦ 5. Wienerbröd! Love ya. I min skolas underbara cafeteria ("konditoriet") kryllar det av dessa fantastiska skapelser.. Och de kostar endast 7 kr! Farligt för mig som inte kan motstå att köpa.
♦ 4. Carina Berg och Carolina Gynning. Ni är underbara. Att dumma Jihde ska komma och förstöra allting nu är ju lite förargligt, men ni var fantastiska i era program. (Ja, jag är nördig ;).) Jag kommer speciellt sakna Carolina, vars abnormt, helt sanslöst, riktigt sjukt jobbiga skånska röst liksom har letat sig in till folkhemmens hjärtan.
♦ 3. It's Britney, bitch. Brittans senaste "låt" tyckte jag var helt hemsk när jag hörde den första gången, skrattretande till och med, men efter Lisas obsession så...ja, den.. har blivit...lite....medryckande.. Och introt med "It's Britney, bitch" är helt oslagbart, faktiskt. Sedan senare i låten låter det som en psykiskt instabil man har någon slags attack, men det spelar ingen roll.
♦ 2. Alfapet. Som skrivet tidigare kan jag verkligen inte motstå det här spelet. Känslan när man får ihop ett ord som "racket" eller "kex" är obeskrivlig. Jag kanske inte är den bäste spelaren, och förlorar i stort sett alla mina "matcher", men kul är det! :D
♦ 1. Och guldet den här veckan går till, kanske något överraskande, hösten. Jag älskar sommaren och värme, men en del av mig är glad över att hösten är här, och kan inte vänta tills ännu fler blad förvandlas till de vackra nyanserna. Jag bryr mig inte om att jag fryser, jag bryr mig inte om att de flesta dagar är gråa och regniga. Detta är väldigt konstigt, för jag har alltid uttryckt mitt hat mot hösten och vintern, mot kyla. Jag är en ny människa! Aah, vad djupt.
Det är ju faktiskt rätt så mysigt att stoppa på sig något extra plagg sådär när man ska ut, att efter ha kommit in efter en åktur med vindens starka kraft bara sätta sig ner och dricka något varmt. Att kunna säga "jag stannar faktiskt inne idag", när fönstret bara visar sina regnvågor utanför. Det är skönt, och förtillfället vill jag faktiskt ha höst ett bra tag till.
The shiver through autumn
Den negativa listan, som vi idag kan kalla "Idol-Sam"!
♦ 5. På placering fem kommer den här veckan Peter Jihde. Att ta in en sportreporter som programledare till höstens största underhållningsprogram på TV är liksom.. nej. Hur skulle ni reagera på Fotbollsmåndag om freakin Carolina Gynning satte sig ner i en av era fula plaststolar och helt plötsligt ba "ame guuuh vikkhet miåel hahaha!!" Jihde, bevisa för mig att du inte bara är en humorlös gran med gråa kostymer. Ta fram den där Glitter-Peppe inom dig!
♦ 4. Nummer fyra på listan är min hemresa i fredags. Den talar för sig själv. Det var verkligen inte trevligt ^^
♦ 3. Bronsplatsen går till personen som har äran att namnge den negativa listan den här veckan. Just det, Idol-Sam. Med sina hemskt opassande huvudbonader har han på något sätt blivit symbol för allt negativt den här veckan för mig. Hans röst som låter som om han svalt en rakapparat gör det hela inte direkt bättre. Du säger själv att den är unik, Sam, och visst är den det. Men inte på ett bra sätt!
♦ 2. Tidiga morgnar. Jag hatar att börja 08:00, speciellt när det tar 30 minuter att åka till skolan. VAAARFÖR lägger man lektioner så tidigt? Man orkar ju ändå ingenting vid den tiden. Det gäller att bita i den sura apelsinen, som man säger.
♦ 1. NATURKUNSKAP. Tänk dig att svara på 73 frågor som tex den här godbiten: vilka gaser passerar ut / in genom klyvöppningarna på natten resp. på dagen? Jag vet inte om det kanske bara är jag, men är inte det där så ointressant så man hellre sitter och tittar på fucking Gokväll med en illaluktande pekinges i knät? Jag ska ha svarat på de där frågorna tills imorgon, men.. jag har inte gjort det. Jag kan verkligen inte. Speciellt inte när vi har den här 60-åriga läraren med en utstrålning som en tysk uppslagsbok. "Mmm.. då..loggar vi...in....på....Fronter....då..." Jag gillar helt enkelt inte NK.
Mmm, det här ska man tänka på under en NK-lektion
Den positiva listan, som vi idag kan kalla "Babben Larsson"!
♦ 5. Wienerbröd! Love ya. I min skolas underbara cafeteria ("konditoriet") kryllar det av dessa fantastiska skapelser.. Och de kostar endast 7 kr! Farligt för mig som inte kan motstå att köpa.
♦ 4. Carina Berg och Carolina Gynning. Ni är underbara. Att dumma Jihde ska komma och förstöra allting nu är ju lite förargligt, men ni var fantastiska i era program. (Ja, jag är nördig ;).) Jag kommer speciellt sakna Carolina, vars abnormt, helt sanslöst, riktigt sjukt jobbiga skånska röst liksom har letat sig in till folkhemmens hjärtan.
♦ 3. It's Britney, bitch. Brittans senaste "låt" tyckte jag var helt hemsk när jag hörde den första gången, skrattretande till och med, men efter Lisas obsession så...ja, den.. har blivit...lite....medryckande.. Och introt med "It's Britney, bitch" är helt oslagbart, faktiskt. Sedan senare i låten låter det som en psykiskt instabil man har någon slags attack, men det spelar ingen roll.
♦ 2. Alfapet. Som skrivet tidigare kan jag verkligen inte motstå det här spelet. Känslan när man får ihop ett ord som "racket" eller "kex" är obeskrivlig. Jag kanske inte är den bäste spelaren, och förlorar i stort sett alla mina "matcher", men kul är det! :D
♦ 1. Och guldet den här veckan går till, kanske något överraskande, hösten. Jag älskar sommaren och värme, men en del av mig är glad över att hösten är här, och kan inte vänta tills ännu fler blad förvandlas till de vackra nyanserna. Jag bryr mig inte om att jag fryser, jag bryr mig inte om att de flesta dagar är gråa och regniga. Detta är väldigt konstigt, för jag har alltid uttryckt mitt hat mot hösten och vintern, mot kyla. Jag är en ny människa! Aah, vad djupt.
Det är ju faktiskt rätt så mysigt att stoppa på sig något extra plagg sådär när man ska ut, att efter ha kommit in efter en åktur med vindens starka kraft bara sätta sig ner och dricka något varmt. Att kunna säga "jag stannar faktiskt inne idag", när fönstret bara visar sina regnvågor utanför. Det är skönt, och förtillfället vill jag faktiskt ha höst ett bra tag till.
The shiver through autumn
Kära Mona, part 3: Hemligheten
Part 1
Part 2
Kära Mona,
Hösten har kommit! Utanför mitt fönster blandas det gråa vädret med höstlövens framtagande nyanser, medan himlen kastar ner vattendroppar mot den kala marken.
Jag minns hur du avskydde hösten, Mona. Jag minns hur vi satt i den ironiskt röda soffan i din lägenhet, drömde oss bort mot tropiska platser, föreställde oss en varmare miljö där vi njöt av livets godheter. Jag minns hur du öppnade ditt hjärta för mig, Mona. Hur du berättade dina största hemligheter, dina största drömmar. Jag minns än din barndomsdröm.
Att spela huvudrollen i musikalen Rent.
Jag minns hur jag tittade på dig. Såg din page massera mina ögon, såg din själ utstrålas ur dina. Jag sa att du skulle förfölja din dröm, att du var som född att spela en tonåring som kämpar med hemlöshet och heroinmissbruk. Det blev tyst. Du log, och tittade drömmandes upp mot himlen.
Har du förföljt din dröm, Mona? Eller har du varit för upptagen med att vara en billig sosse som uttrycker sitt hat mot borgare?
Nej, förlåt Mona. Jag vill inte bli arg på dig. Inte efter allt vi varit med om. Inte efter alla minnen jag fortfarande håller fast till.
Kommer du ihåg den där varma vinterkvällen i december? Lucia var påväg, vi var hos dig, du lagade mat. Spaghetti med köttfärsås, din specialitet. Vi vet ju båda två att du är en hemsk kock, och det dröjde inte länge innan vi var tvugna att beställa pizza. Vi beställde en familjepizza, ena halvan var hawaii, andra caprisciosa. Jag minns din ledsamhet. Medan du höll i menyn drog du din blick emellanåt bort mot spisen och din överkokta pasta. Du ville så gärna äta den. Jag sa bestämt nej, för jag hade en plan. En hemsk plan. Jag är tvungen att berätta den för dig nu, Mona, efter allt du berättat för mig. Min mörkaste hemlighet. Det är bäst att ta det från början..
Det var tidigt 80-tal, och jag hade precis rymt från mitt tvångsäktenskap med sultanen av Bahrain. Vi hade träffats under "Some Like It Hot" på ett disco två år tidigare. Vid tidpunkten var jag agent hos CIA och var på uppdrag att undersöka situationen i just Bahrain, jag skulle förföra sultanen för att få ut information. Jag var utklädd till den här Jennifer-Love-Michelle-Sarah-Felicity-liknande saken, och han blev djupt förälskad i mig. Men till tidpunkten av mitt bröllop var mitt uppdrag slutfört. Jag kunde ju inte gifta mig med honom, jag var tvungen att rymma. En kväll tog jag modet till och berättade som det var för sultanen, och med ett 300-tal soldater på kameler i ryggen rymde jag ut i öknen, bort från vårt slott. Livrädd och fattig, med endast en nagelsax och en rabattkuppong på McDonald's i min ficka, samt ett stort pris på mitt huvud, gjorde jag som vilken person som helst skulle göra i min situation. Jag rymde till Bhutan.
Jag passerade öknar, bergskedjor, kala, öppna landskap, förfrös nästan vitala delar och efter 17 bussresor och fem kamel- och åsnefärder, var jag där. Det var en varm och molnfri dag, det var så vackert, Mona. Så fort jag placerade min fot på Bhutansk mark kände jag min själ börja läka. Allt jag sett, allt jag gjort som blivit fel var som bortblåst. Men jag var rädd. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag kunna överleva? Tänk om Mahmad Al Hadarashoukhi Bidrahadlo Karakosha och hans män skulle hitta mig? Jag skulle bli dödad på ögonblicket.
Det var då jag träffade Åke, vårt pizzabud, Mona. Han hade kommit till Bhutan för IPDGROO: International Pizza Delivery Guy And Resturant Owner Organisation. Vi träffades på en meditationskväll på vårt vandrarhem, och vi blev snabbt vänner. Jag öppnade mitt hjärta för honom, och mina hemligheter blev snart delade med honom. Han var väldigt förstående, om något chockad, och berättade att han var pizzabud på en resturang här i Sverige, och att han kunde hjälpa mig med min rymning. Han erbjöd mig en källarlokal under resturangen där jag kunde bo. Det kanske inte låter mycket för dig Mona, men för mig betydde det allt då.
Efter tre månaders lyckad själssökning i Bhutan, begav vi oss till Sverige. Jag flyttade in i min källarlokal med alldeles för hög radonhalt, och varje kväll gick jag ut på stan och festade med axelvaddar. Det var då jag träffade dig, Mona. Allt ljus blev ljusare, alla dagar blev klarare, alla dina köttbullar jag tvingades äta blev mindre brända för du var där. Det är märkligt på något sätt, Mona.
Men du var inte alltid harmonisk. Jag minns dina PMS-attacker, hur du snarkade, hur du skrek "död åt borgare" innan du la dig varje kväll, och varje morgon efter du kvällen innan däckat ihop vid middagsbordet. Kvällen i december, då vi beställde pizza, fick jag nog. Jag ringde Åke, och bad honom lägga i... Det här är svårt för mig att säga, Mona.. Jag skäms kanske lite grann, en viss del inom mig har skuldkänslor, det är en stor sak, en betydande sak för hela vår relation.
Jag bad Åke lägga i råttgift i pizzan, Mona.
Jag vet att jag chockar dig nu. Men, ja, Mona, jag ville förgifta dig.
Hatade jag dig? Efter alla lyckliga stunder vi tillbringade tillsammans? Det finns nog inte ett enkelt svar på den frågan, Mona.
Men ja. Jag hatade dig nog, och jag skäms inte för att säga att jag gör det idag också.
Hur som helst fick du ju aldrig i dig råttgiftet. Du har ju en metod vid din dörr: du frågar alltid den som står där vad den har för politisk uppfattning. Åke som är liberal, möttes ju inte av en trevlig syn, som du säkerligen minns. Du sparkade iväg Åke och pizzan nerför trappan a la en Hong Kong action från 1985, resulterande i en ambulansfärd och ryggfraktur för Åkes skull.
Jag jämrade mig hela kvällen, det var därför jag vägrade titta på På Spåret med dig, Mona.
Men varför berättar jag det här nu? Efter alla dessa år som passerat? Uppriktigt sagt vet jag inte, Mona. Men jag tycker det är bäst att du får reda på sanningen. Vår tid tillsammans är ju ändå sedan länge över, och det här är nog bäst för båda parter.
Jag vill bara att du ska veta att jag inte tänker förgifta dig igen, Mona.Tror jag.
Hoppas att du hänger i bra ändå, och att du riktigt drar ner Socialdemokraternas folkstöd.
Riskfylld kärlek,
Alfredo Bomba
Toblerone 400 g. For you.
Part 2
Kära Mona,
Hösten har kommit! Utanför mitt fönster blandas det gråa vädret med höstlövens framtagande nyanser, medan himlen kastar ner vattendroppar mot den kala marken.
Jag minns hur du avskydde hösten, Mona. Jag minns hur vi satt i den ironiskt röda soffan i din lägenhet, drömde oss bort mot tropiska platser, föreställde oss en varmare miljö där vi njöt av livets godheter. Jag minns hur du öppnade ditt hjärta för mig, Mona. Hur du berättade dina största hemligheter, dina största drömmar. Jag minns än din barndomsdröm.
Att spela huvudrollen i musikalen Rent.
Jag minns hur jag tittade på dig. Såg din page massera mina ögon, såg din själ utstrålas ur dina. Jag sa att du skulle förfölja din dröm, att du var som född att spela en tonåring som kämpar med hemlöshet och heroinmissbruk. Det blev tyst. Du log, och tittade drömmandes upp mot himlen.
Har du förföljt din dröm, Mona? Eller har du varit för upptagen med att vara en billig sosse som uttrycker sitt hat mot borgare?
Nej, förlåt Mona. Jag vill inte bli arg på dig. Inte efter allt vi varit med om. Inte efter alla minnen jag fortfarande håller fast till.
Kommer du ihåg den där varma vinterkvällen i december? Lucia var påväg, vi var hos dig, du lagade mat. Spaghetti med köttfärsås, din specialitet. Vi vet ju båda två att du är en hemsk kock, och det dröjde inte länge innan vi var tvugna att beställa pizza. Vi beställde en familjepizza, ena halvan var hawaii, andra caprisciosa. Jag minns din ledsamhet. Medan du höll i menyn drog du din blick emellanåt bort mot spisen och din överkokta pasta. Du ville så gärna äta den. Jag sa bestämt nej, för jag hade en plan. En hemsk plan. Jag är tvungen att berätta den för dig nu, Mona, efter allt du berättat för mig. Min mörkaste hemlighet. Det är bäst att ta det från början..
Det var tidigt 80-tal, och jag hade precis rymt från mitt tvångsäktenskap med sultanen av Bahrain. Vi hade träffats under "Some Like It Hot" på ett disco två år tidigare. Vid tidpunkten var jag agent hos CIA och var på uppdrag att undersöka situationen i just Bahrain, jag skulle förföra sultanen för att få ut information. Jag var utklädd till den här Jennifer-Love-Michelle-Sarah-Felicity-liknande saken, och han blev djupt förälskad i mig. Men till tidpunkten av mitt bröllop var mitt uppdrag slutfört. Jag kunde ju inte gifta mig med honom, jag var tvungen att rymma. En kväll tog jag modet till och berättade som det var för sultanen, och med ett 300-tal soldater på kameler i ryggen rymde jag ut i öknen, bort från vårt slott. Livrädd och fattig, med endast en nagelsax och en rabattkuppong på McDonald's i min ficka, samt ett stort pris på mitt huvud, gjorde jag som vilken person som helst skulle göra i min situation. Jag rymde till Bhutan.
Jag passerade öknar, bergskedjor, kala, öppna landskap, förfrös nästan vitala delar och efter 17 bussresor och fem kamel- och åsnefärder, var jag där. Det var en varm och molnfri dag, det var så vackert, Mona. Så fort jag placerade min fot på Bhutansk mark kände jag min själ börja läka. Allt jag sett, allt jag gjort som blivit fel var som bortblåst. Men jag var rädd. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag kunna överleva? Tänk om Mahmad Al Hadarashoukhi Bidrahadlo Karakosha och hans män skulle hitta mig? Jag skulle bli dödad på ögonblicket.
Det var då jag träffade Åke, vårt pizzabud, Mona. Han hade kommit till Bhutan för IPDGROO: International Pizza Delivery Guy And Resturant Owner Organisation. Vi träffades på en meditationskväll på vårt vandrarhem, och vi blev snabbt vänner. Jag öppnade mitt hjärta för honom, och mina hemligheter blev snart delade med honom. Han var väldigt förstående, om något chockad, och berättade att han var pizzabud på en resturang här i Sverige, och att han kunde hjälpa mig med min rymning. Han erbjöd mig en källarlokal under resturangen där jag kunde bo. Det kanske inte låter mycket för dig Mona, men för mig betydde det allt då.
Efter tre månaders lyckad själssökning i Bhutan, begav vi oss till Sverige. Jag flyttade in i min källarlokal med alldeles för hög radonhalt, och varje kväll gick jag ut på stan och festade med axelvaddar. Det var då jag träffade dig, Mona. Allt ljus blev ljusare, alla dagar blev klarare, alla dina köttbullar jag tvingades äta blev mindre brända för du var där. Det är märkligt på något sätt, Mona.
Men du var inte alltid harmonisk. Jag minns dina PMS-attacker, hur du snarkade, hur du skrek "död åt borgare" innan du la dig varje kväll, och varje morgon efter du kvällen innan däckat ihop vid middagsbordet. Kvällen i december, då vi beställde pizza, fick jag nog. Jag ringde Åke, och bad honom lägga i... Det här är svårt för mig att säga, Mona.. Jag skäms kanske lite grann, en viss del inom mig har skuldkänslor, det är en stor sak, en betydande sak för hela vår relation.
Jag bad Åke lägga i råttgift i pizzan, Mona.
Jag vet att jag chockar dig nu. Men, ja, Mona, jag ville förgifta dig.
Hatade jag dig? Efter alla lyckliga stunder vi tillbringade tillsammans? Det finns nog inte ett enkelt svar på den frågan, Mona.
Men ja. Jag hatade dig nog, och jag skäms inte för att säga att jag gör det idag också.
Hur som helst fick du ju aldrig i dig råttgiftet. Du har ju en metod vid din dörr: du frågar alltid den som står där vad den har för politisk uppfattning. Åke som är liberal, möttes ju inte av en trevlig syn, som du säkerligen minns. Du sparkade iväg Åke och pizzan nerför trappan a la en Hong Kong action från 1985, resulterande i en ambulansfärd och ryggfraktur för Åkes skull.
Jag jämrade mig hela kvällen, det var därför jag vägrade titta på På Spåret med dig, Mona.
Men varför berättar jag det här nu? Efter alla dessa år som passerat? Uppriktigt sagt vet jag inte, Mona. Men jag tycker det är bäst att du får reda på sanningen. Vår tid tillsammans är ju ändå sedan länge över, och det här är nog bäst för båda parter.
Jag vill bara att du ska veta att jag inte tänker förgifta dig igen, Mona.
Hoppas att du hänger i bra ändå, och att du riktigt drar ner Socialdemokraternas folkstöd.
Riskfylld kärlek,
Alfredo Bomba
Toblerone 400 g. For you.
Hemresor har aldrig varit så underbara
Från och med i eftermiddags har jag haft en väldig huvudvärk. Det började på matten (var annars?) då jag staplade runt halvdöd och blev erbjuden alvedon/ipren/något annat läskigt som fanns i mina klasskamraters knarklådor. Jag tackade nej. Gympa var nästa lektion, vi skulle köra boxning. Jag ville verkligen, så enormt gärna, helt sanslöst mycket missa det. Jag sa till min läskiga, muskulösa, korta gympalärare (hon förtjänar ett alldeles eget inlägg längre fram) som det var och hon var väldigt förstående. "Gå heeem.. ta det luuuugnt.... Vilaaaa baraaaa.... Kom tillbaka friiiiisk... på måndaaag....... Heeeeeej." Jag visste att hon skulle förstå.
Jag vandrade harmoniskt till tunnelbanestationen, bekvämt belägen precis bredvid skolan. Jag förberedde mig för en lugn och bekväm resa hem.
Tåget anländer precis på tid. Dörrarna öppnas, och jag hittar en alldeles egen liten plats med tre tomma säten bredvid mig. Lugnt, precis som jag ville ha det.
Sedan kommer dessa tre fucking Idol-Ola-Nick-Carter-Danny-Robbie-Måns-jag-använder-för-mycket-vax liknande sakerna och slänger sig ner bredvid mig, varav en har en fucking benfraktur och lägger upp benet på sätet framför, å bah "jah pallar inte me å skada beneee!!!"
"Hahahahaha azzå bangaru stan lr????"
"Shit pallar inte azzå hahahahaha"
Jag sitter hela färden, stirrandes ut ur fönstret, försöker tänka på något annat medan dessa ultra-fjortisarna babblar om sitt nya projekt; en låt som tar upp det senaste samhällsproblemet, braten.
"BRAT!! stheeekaaah!! hahaha kommer bli värsta hitten azzå ahahah så kommer han in sen ba å lixom typ "brat!!" hahah"
Om min station inte skulle kommit precis efter skulle jag ta en av fjortisarnas kryckor, slå till dem, smälta ner kryckan, gjuta ett snöre, hänga upp det i ett av takets stänger och hänga mig själv.
Lyckligtvis gick det inte så långt. Jag steg lättande av tunnelbanan, stack ner till bussarna och missar min buss med tio sekunder. Jag sätter mig på bänken, får frågor som "harr bosen reddan ookt???" och "kan du hoppa lite åt sidan så jag kan titta till tidtabellen?" Damen som frågade det senare tror jag även började prata med mig. "Nä men usch, kan du förstå? 26. 33. 44. Nä då får det va, heheeh!!"
Alltid trevligt med pratglada människor. Precis när man med huvudvärk är nästintill självmordsbenägen efter åkt tunnelbana med Playaheads hedersmedlemmar.
Väl på bussen hittar jag en fin plats, precis framför mittendörrarna. Jag sätter mig vid fönsterplatsen och tittar på fler och fler människor strömma in i bussen.
Bredvid mig sätter sig en man, afrikanskt ursprung. Han har världens förkylning. Med en liten näsduk torkar han sig ständigt i näsan, snörvlar och hostar. Jag tänker bara "nejjjjj" och trycker mig in mot väggen, jag vill inte bli sjuk igen. Då kommer nästa attack.
Framför mig sitter en dam. 60-årsåldern, grå kappa, krulligt, mörkt, kanske en aning gråa strån till hår. Hon har typ tuberkolos. Host host host HOST. Jag kan inte tro det. Jag är omringad av smittskyddsinstitutets allvarligaste försökskaniner.
Under 15 minuter exponerar jag mig själv för ena hostattacken efter den andra. Jag drar ner mitt huvud i jackan och försöker gömma mig. Duckar mentalt för alla baciller som flyger runt i luften och som bara väntar på att anfalla mig.
Allt detta medan jag upptäcker att dörrarna bakom mig inte direkt är ljudlösa. De verkade inte vilja ha mig där. Det kändes som de skrek åt mig varje gång de öppnades/stängdes.
Host. PSSCHCHCH. Host. PSSCCHH. Tror du fattar.
Och efter ett tag börjar även min sjuke afrikan till sätespartner... sjunga. Ahadlaaa parososhhaafgds. Jag vet inte språket, kanske arabiska. Hans sånginsats...eeh.. låt mig säga såhär: han skulle inte gått vidare i Idol.
Host. PSSCHCH. Ahadlala gsgtdsrtg. Host. PSCHSCH.
Jag älskar kommunaltrafiken.
Och ja, huvudvärken. Den blev inte bättre.
Jag vandrade harmoniskt till tunnelbanestationen, bekvämt belägen precis bredvid skolan. Jag förberedde mig för en lugn och bekväm resa hem.
Tåget anländer precis på tid. Dörrarna öppnas, och jag hittar en alldeles egen liten plats med tre tomma säten bredvid mig. Lugnt, precis som jag ville ha det.
Sedan kommer dessa tre fucking Idol-Ola-Nick-Carter-Danny-Robbie-Måns-jag-använder-för-mycket-vax liknande sakerna och slänger sig ner bredvid mig, varav en har en fucking benfraktur och lägger upp benet på sätet framför, å bah "jah pallar inte me å skada beneee!!!"
"Hahahahaha azzå bangaru stan lr????"
"Shit pallar inte azzå hahahahaha"
Jag sitter hela färden, stirrandes ut ur fönstret, försöker tänka på något annat medan dessa ultra-fjortisarna babblar om sitt nya projekt; en låt som tar upp det senaste samhällsproblemet, braten.
"BRAT!! stheeekaaah!! hahaha kommer bli värsta hitten azzå ahahah så kommer han in sen ba å lixom typ "brat!!" hahah"
Om min station inte skulle kommit precis efter skulle jag ta en av fjortisarnas kryckor, slå till dem, smälta ner kryckan, gjuta ett snöre, hänga upp det i ett av takets stänger och hänga mig själv.
Lyckligtvis gick det inte så långt. Jag steg lättande av tunnelbanan, stack ner till bussarna och missar min buss med tio sekunder. Jag sätter mig på bänken, får frågor som "harr bosen reddan ookt???" och "kan du hoppa lite åt sidan så jag kan titta till tidtabellen?" Damen som frågade det senare tror jag även började prata med mig. "Nä men usch, kan du förstå? 26. 33. 44. Nä då får det va, heheeh!!"
Alltid trevligt med pratglada människor. Precis när man med huvudvärk är nästintill självmordsbenägen efter åkt tunnelbana med Playaheads hedersmedlemmar.
Väl på bussen hittar jag en fin plats, precis framför mittendörrarna. Jag sätter mig vid fönsterplatsen och tittar på fler och fler människor strömma in i bussen.
Bredvid mig sätter sig en man, afrikanskt ursprung. Han har världens förkylning. Med en liten näsduk torkar han sig ständigt i näsan, snörvlar och hostar. Jag tänker bara "nejjjjj" och trycker mig in mot väggen, jag vill inte bli sjuk igen. Då kommer nästa attack.
Framför mig sitter en dam. 60-årsåldern, grå kappa, krulligt, mörkt, kanske en aning gråa strån till hår. Hon har typ tuberkolos. Host host host HOST. Jag kan inte tro det. Jag är omringad av smittskyddsinstitutets allvarligaste försökskaniner.
Under 15 minuter exponerar jag mig själv för ena hostattacken efter den andra. Jag drar ner mitt huvud i jackan och försöker gömma mig. Duckar mentalt för alla baciller som flyger runt i luften och som bara väntar på att anfalla mig.
Allt detta medan jag upptäcker att dörrarna bakom mig inte direkt är ljudlösa. De verkade inte vilja ha mig där. Det kändes som de skrek åt mig varje gång de öppnades/stängdes.
Host. PSSCHCHCH. Host. PSSCCHH. Tror du fattar.
Och efter ett tag börjar även min sjuke afrikan till sätespartner... sjunga. Ahadlaaa parososhhaafgds. Jag vet inte språket, kanske arabiska. Hans sånginsats...eeh.. låt mig säga såhär: han skulle inte gått vidare i Idol.
Host. PSSCHCH. Ahadlala gsgtdsrtg. Host. PSCHSCH.
Jag älskar kommunaltrafiken.
Och ja, huvudvärken. Den blev inte bättre.
Blackan feat. stan
Jag känner mig lite som en häst.
Hoppla Johan, hoppla.
Jag hade en rätt så bra dag idag, en dag då minutrarna var 30 sekunder, och varje sekund var 2 sekunder.
Torsdagar är inga jobbiga dagar. Allt går på rutin. Man springer upp i escaliern, ner i spiralen, halkar på babybalsam i tamburen, har historia i couloir c, etage 1 och lyssnar på Schönmeyers mage kurra på engelskan i pasillo b.
Gnägg.
Matsalen är packad av människor som bara vill slänga ner sina gröna/gråa falukorvbitar med förvånansvärt smakrikt potatismos i magarna. Datorerna är ockuperade av Achtung, die Kurve. I Loungen sitter fjortisar med en enda tanke: e min mascara ok????
Antagligen är det såhär i varje gymnasieskola som passerat grundlagens krav på utbildningsstandard. Antagligen är det såhär det alltid kommer att vara i en gymnasieskola med läskiga elever och balsamvinäger på golvet i korridorerna.
Men dagen spenderades inte bara i Bbblackan! Efter skolan stack jag in till stan efter att bestämt mig för att inte göra det, men jag gjorde det uppenbarligen. Jag behövde verkligen en jacka. Fick du med det, intressesmurfen??
Efter att ha ränt igenom Åhlens kom jag fram till Brothers och fann en av mina kärlekar den kommande vintern. Och ja jackan köpte jag där också.
Brrhhhh.
Hoppla Johan, hoppla.
Jag hade en rätt så bra dag idag, en dag då minutrarna var 30 sekunder, och varje sekund var 2 sekunder.
Torsdagar är inga jobbiga dagar. Allt går på rutin. Man springer upp i escaliern, ner i spiralen, halkar på babybalsam i tamburen, har historia i couloir c, etage 1 och lyssnar på Schönmeyers mage kurra på engelskan i pasillo b.
Gnägg.
Matsalen är packad av människor som bara vill slänga ner sina gröna/gråa falukorvbitar med förvånansvärt smakrikt potatismos i magarna. Datorerna är ockuperade av Achtung, die Kurve. I Loungen sitter fjortisar med en enda tanke: e min mascara ok????
Antagligen är det såhär i varje gymnasieskola som passerat grundlagens krav på utbildningsstandard. Antagligen är det såhär det alltid kommer att vara i en gymnasieskola med läskiga elever och balsamvinäger på golvet i korridorerna.
Men dagen spenderades inte bara i Bbblackan! Efter skolan stack jag in till stan efter att bestämt mig för att inte göra det, men jag gjorde det uppenbarligen. Jag behövde verkligen en jacka. Fick du med det, intressesmurfen??
Efter att ha ränt igenom Åhlens kom jag fram till Brothers och fann en av mina kärlekar den kommande vintern. Och ja jackan köpte jag där också.
Brrhhhh.
Speciell
Jag är speciell. Det har jag kommit fram till på mitt alldeles egna, speciella sätt.
Skolan beskrivs med ordet speciell idag. Jag var ju där. Allting är speciellt när jag är med. Vet inte varför det är så speciellt, men jag är så speciell så allt blir så speciellt.
Jag vet inte om jag är speciell på ett bra sätt. Jag vet inte om jag är speciell på ett dåligt sätt. Jag tror jag bara är speciell på ett speciellt sätt.
Det är ganska jobbigt att våra såhär speciell. Jag vet aldrig om jag är speciell nog, eller kanske för mycket speciell.
Kan man få en överdos av min speciellhet?
Är jag så speciell så allt bara blir jobbigt, på ett speciellt sätt kanske?
Finns det någon annan som är så speciell som jag? Är jag ensam om att vara såhär speciell?
Vill någon annan vara såhär speciell?
Jag tror ingen vill vara speciell.
I alla fall inte på det här speciellt speciella sättet.
Skolan beskrivs med ordet speciell idag. Jag var ju där. Allting är speciellt när jag är med. Vet inte varför det är så speciellt, men jag är så speciell så allt blir så speciellt.
Jag vet inte om jag är speciell på ett bra sätt. Jag vet inte om jag är speciell på ett dåligt sätt. Jag tror jag bara är speciell på ett speciellt sätt.
Det är ganska jobbigt att våra såhär speciell. Jag vet aldrig om jag är speciell nog, eller kanske för mycket speciell.
Kan man få en överdos av min speciellhet?
Är jag så speciell så allt bara blir jobbigt, på ett speciellt sätt kanske?
Finns det någon annan som är så speciell som jag? Är jag ensam om att vara såhär speciell?
Vill någon annan vara såhär speciell?
Jag tror ingen vill vara speciell.
I alla fall inte på det här speciellt speciella sättet.
Boys On Wheels
Haha hur coola som helst
Vuxen? Fjortis? QUE??
Såg en kul grej på Lisas blogg (vet inte om jag får länka). Vuxentest samt fjortistest. Hur hett som helst.
- Vuxentestet
- Fjortistestet
Min ålder borde tydligen vara 19.6 år, och min fjortisprocent (lovely ord) är 18.2%! Det är jag nöjd med! Även om jag ibland känner mig som typ 200 år gammal, och ibland 150% fjortis.
- Vuxentestet
- Fjortistestet
Min ålder borde tydligen vara 19.6 år, och min fjortisprocent (lovely ord) är 18.2%! Det är jag nöjd med! Även om jag ibland känner mig som typ 200 år gammal, och ibland 150% fjortis.
Alfapet, we love you!!
Åhh, jag vet inte vad som hänt med mig. Helt plötsligt förra veckan fick jag en sjuk kärlek till alfapet.
Det hela började med att sjuklingen jag och sjuklingen Niccie båda var hemma för ja, surprise, sjukdom. För att fördriva vår värdefulla *host* tid så kom jag på att vi kunde spela....alfapet... på Betapet.com. Lamt och helt utan risk för att smitta varandra! Sinnesförvirrade Nicole svarade ja, och helt plötsligt sitter vi två där, i spelrum giraffen, spelandes alfapet, med en spelbräda med ord som "bu", "nej" och "tarm".
Sedan dess har jag varit en frekvent spelare med D här på kvällarna. Med godbitar till ord som "si", "ren" och "tå" har mitt missbruk bara blivit större och större. Jag kan nästan inte gå och lägga mig utan ett parti alfapet spelat under dagen.
Är det här normalt? Har detta något att göra med min tonårskris för att jag fyller 16 om en vecka? Känner min kropp att jag behöver växa mentalt lite grann? Kompenserar min hjärna för alla år mina talanger varit outnyttjade? Kommer jag någonsin få till ett ord som fastighetsregistreringsverksamheten med en x3 ruta?
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag just nu älskar alfapet, och om du nu mot all förmodan skulle få tanken "Men shit vad härligt det skulle vara med lite alfapet nu på kvällskvisten!".. Call me! Eller om du nu har Telia kan du ju msn-a mig, så slipper du betala så mycket. Jag lider med dig!
Aah, underbart! Jag vill bara blanda ner er allihopa i en bokstavsmakaroniblanding och äta upp er med en läcker tomatsås och färsk sallad, kanske lite chokladpudding till dessert!
Det hela började med att sjuklingen jag och sjuklingen Niccie båda var hemma för ja, surprise, sjukdom. För att fördriva vår värdefulla *host* tid så kom jag på att vi kunde spela....alfapet... på Betapet.com. Lamt och helt utan risk för att smitta varandra! Sinnesförvirrade Nicole svarade ja, och helt plötsligt sitter vi två där, i spelrum giraffen, spelandes alfapet, med en spelbräda med ord som "bu", "nej" och "tarm".
Sedan dess har jag varit en frekvent spelare med D här på kvällarna. Med godbitar till ord som "si", "ren" och "tå" har mitt missbruk bara blivit större och större. Jag kan nästan inte gå och lägga mig utan ett parti alfapet spelat under dagen.
Är det här normalt? Har detta något att göra med min tonårskris för att jag fyller 16 om en vecka? Känner min kropp att jag behöver växa mentalt lite grann? Kompenserar min hjärna för alla år mina talanger varit outnyttjade? Kommer jag någonsin få till ett ord som fastighetsregistreringsverksamheten med en x3 ruta?
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag just nu älskar alfapet, och om du nu mot all förmodan skulle få tanken "Men shit vad härligt det skulle vara med lite alfapet nu på kvällskvisten!".. Call me! Eller om du nu har Telia kan du ju msn-a mig, så slipper du betala så mycket. Jag lider med dig!
Aah, underbart! Jag vill bara blanda ner er allihopa i en bokstavsmakaroniblanding och äta upp er med en läcker tomatsås och färsk sallad, kanske lite chokladpudding till dessert!
Absolute onsdag
Idag hade skolan orienteringsdag. Hänryckta gymnasieelever, glatt springandes mellan olika kontroller med ett och samma mål: få de där fucking hålen på det där pappret så vi kan sticka nån gång.
Men jag var inte där, nej. Jag var hemma och pluggade. Det var så mina föräldrar samt mentor tyckte var bäst. Jag var sjuk hela förra veckan och lite till, så det var dags för mig att ta igen denna förlorade tid! Dagen skulle tillbringas med matte 3000 och svenskauppsatser!
Det gick bra, faktiskt. Jag gjorde två mattetal. Det är liksom det mesta jag gjort under en dag i ämnet matematik sedan typ 1999.
Om någon frågar så gjorde jag ju mer än två mattetal. Det får bli min lilla hemlis.
Men det är ju så lätt att dras med av teven. Hur Rachael Ray står där och lagar feta hamburgare samtidigt som vi tittar på backstage-klipp från Oscarsgalan. En överkåt skåning som skriker "KHOM IGHEN!! RHINGHH NUH!!" i tv4 plus spelprogram Game on. Alltså.. Can you blame me?
Jag känner mig kanske inte så produktiv idag. Hur som helst slapp jag trycka in hepatit c-smittade metallnålar i små rutor på ett fuktigt litet papper. Måste se allt från den positiva sidan!
På eftermiddagen stack jag och spelade golf med pappa. Jag hatar egentligen golf, har spelat i kanske fem år men bara tre gånger i år (det är lite), så min "form" kanske inte var den bästa, men det var rätt så kul ändå! Jag vet inte varför jag gjorde det egentligen. Mina ben behövde kanske aktivera sig efter "KHOM IGHEN!! RHINGHH NUH!!"? Jag fick i alla fall en aggrissionsattack på sjunde hålet och tänkte dränka mina klubbor i vattenhindret, så för att rädda familjefriden stack vi tillbaka till klubbhuset och åt middag.
Just nu sitter jag och tittar självmordsbenäget på Idol och hoppas att alla killar åker ut. De är så dåliga <3
Jag känner mig lite som dig, Lasse. Kall, helt fel hårfrisyr och tråkig. Call me!
Men jag var inte där, nej. Jag var hemma och pluggade. Det var så mina föräldrar samt mentor tyckte var bäst. Jag var sjuk hela förra veckan och lite till, så det var dags för mig att ta igen denna förlorade tid! Dagen skulle tillbringas med matte 3000 och svenskauppsatser!
Det gick bra, faktiskt. Jag gjorde två mattetal. Det är liksom det mesta jag gjort under en dag i ämnet matematik sedan typ 1999.
Om någon frågar så gjorde jag ju mer än två mattetal. Det får bli min lilla hemlis.
Men det är ju så lätt att dras med av teven. Hur Rachael Ray står där och lagar feta hamburgare samtidigt som vi tittar på backstage-klipp från Oscarsgalan. En överkåt skåning som skriker "KHOM IGHEN!! RHINGHH NUH!!" i tv4 plus spelprogram Game on. Alltså.. Can you blame me?
Jag känner mig kanske inte så produktiv idag. Hur som helst slapp jag trycka in hepatit c-smittade metallnålar i små rutor på ett fuktigt litet papper. Måste se allt från den positiva sidan!
På eftermiddagen stack jag och spelade golf med pappa. Jag hatar egentligen golf, har spelat i kanske fem år men bara tre gånger i år (det är lite), så min "form" kanske inte var den bästa, men det var rätt så kul ändå! Jag vet inte varför jag gjorde det egentligen. Mina ben behövde kanske aktivera sig efter "KHOM IGHEN!! RHINGHH NUH!!"? Jag fick i alla fall en aggrissionsattack på sjunde hålet och tänkte dränka mina klubbor i vattenhindret, så för att rädda familjefriden stack vi tillbaka till klubbhuset och åt middag.
Just nu sitter jag och tittar självmordsbenäget på Idol och hoppas att alla killar åker ut. De är så dåliga <3
Jag känner mig lite som dig, Lasse. Kall, helt fel hårfrisyr och tråkig. Call me!
Achtung! Die kurve!
Underbart, är det första man tänker när man stöter på det här spelet. Bara namnet får ju en att tänka på varma sommardagar med ro- och UV-fyllda solstrålar.
ACHTUNG, die kurve!
Det har vissa likheter med spelet Snake, men istället för att jaga småkryp för att sedan barbariskt äta upp dem är målet i ACHTUNG, DIE KURVE (aaah) att lyckas överleva längst utan att krocka med sig själv, motspelare eller väggarna.
Man vill bara ta med det till en italiensk resturang klockan åtta en fredagkväll för att sensuellt doppa det i en låda av pasta för att sedan äta upp det och liksom bli ett med ACHTUNG, DIE KURVE.
Och ändå har jag spelat det skrytsamma två gånger.
Du får depressioner, suckar, skrattar, ler, skriker, sliter av ditt hår och har helt enkelt så kul du kan ha med en gammal smutsig illaluktande dator från 80-talet.
Hur som helst..
Spelet är värdelöst och har du tur kvävs du i din sömn och slipper spela det.
..Fast rätt så kul är det. Speciellt om man haft den energikickande uppvärmningen med en timmes engelskalektion precis innan!
ACHTUNG, die kurve!
Det har vissa likheter med spelet Snake, men istället för att jaga småkryp för att sedan barbariskt äta upp dem är målet i ACHTUNG, DIE KURVE (aaah) att lyckas överleva längst utan att krocka med sig själv, motspelare eller väggarna.
Man vill bara ta med det till en italiensk resturang klockan åtta en fredagkväll för att sensuellt doppa det i en låda av pasta för att sedan äta upp det och liksom bli ett med ACHTUNG, DIE KURVE.
Och ändå har jag spelat det skrytsamma två gånger.
Du får depressioner, suckar, skrattar, ler, skriker, sliter av ditt hår och har helt enkelt så kul du kan ha med en gammal smutsig illaluktande dator från 80-talet.
Hur som helst..
Spelet är värdelöst och har du tur kvävs du i din sömn och slipper spela det.
..Fast rätt så kul är det. Speciellt om man haft den energikickande uppvärmningen med en timmes engelskalektion precis innan!
Dagens
Imorse.
Strömavbrott.
Som perfekt upplagt för att försova sig.
Imorse.
Strömavbrott.
Min utvecklade väckarklocka som automatiskt slår över till batteridriv.
Imorse.
Strömavbrott.
Upp i tid.
Men dagen blev trevlig ändå. Efter skolan stack vi till Abrahamsberg (snobbheten man kan få av det namnet är olsagbart) där vi fikade. Eller. Fick panik. Så fort jag ser ett bakverk blir jag liksom.. okontaktbar. Jag ser världen passera som ett avlägset ljus utanför. Det är bara jag och bakverket.
Jag och tårtbiten, med perfekt upplagd marsipan som bara ropar:
"Johan! Ät mig!"
Och jag åt dig.
Även fast panik-nu-kommer-jag-få-åderförkalkning-varför-är-jag-så-dum-och-äter-sötsaker. Som tur är så är jag inte ensam. Issa delar även detta med mig. Vi mot världen ;)
Strömavbrott.
Som perfekt upplagt för att försova sig.
Imorse.
Strömavbrott.
Min utvecklade väckarklocka som automatiskt slår över till batteridriv.
Imorse.
Strömavbrott.
Upp i tid.
Men dagen blev trevlig ändå. Efter skolan stack vi till Abrahamsberg (snobbheten man kan få av det namnet är olsagbart) där vi fikade. Eller. Fick panik. Så fort jag ser ett bakverk blir jag liksom.. okontaktbar. Jag ser världen passera som ett avlägset ljus utanför. Det är bara jag och bakverket.
Jag och tårtbiten, med perfekt upplagd marsipan som bara ropar:
"Johan! Ät mig!"
Och jag åt dig.
Även fast panik-nu-kommer-jag-få-åderförkalkning-varför-är-jag-så-dum-och-äter-sötsaker. Som tur är så är jag inte ensam. Issa delar även detta med mig. Vi mot världen ;)
När vi två blir en
(du och min matsäck)
(du och min matsäck)
Dagens LOL
Dagens LOL*:
Schönmeyr och mitt springande mellan olika tunnelbanetåg samt stationer för att HELENA INTE FÖRSTÅR SVENSKA (^^)
*Jag förespråkar vid inga som helst omständigheter användning eller intentioner av använding av detta "ord", men erkänn att det passar
Tuff tuff, säger tåget. (Inte detta. Det typ.. susar..)
Schönmeyr och mitt springande mellan olika tunnelbanetåg samt stationer för att HELENA INTE FÖRSTÅR SVENSKA (^^)
*Jag förespråkar vid inga som helst omständigheter användning eller intentioner av använding av detta "ord", men erkänn att det passar
Tuff tuff, säger tåget. (Inte detta. Det typ.. susar..)
Mmmmmmmm
Samhällskunskap. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Prov. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Inte varit på en lektion sedan Sundsvall brann. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Allting är bara mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Prov. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Inte varit på en lektion sedan Sundsvall brann. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Allting är bara mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
