Drambuie

Jag gick precis upp i köket för att ta ett litet kvällsmål. Jag såg absolut ingenting att äta, förutom några bananer som bananflugorna torterat (jag måste ta tag i mitt köp av en köttätande växt.)

Jag såg en skål fylld med choklad. Jag gick mot den. Jag tog upp en, öppnade pappret med ett leende på läpparna och stoppade den i munnen.

Jag började genast blöda i tandköttet.

Är det ett tecken?

Efter Drellys ålderskris så känner jag att jag också behöver en nystart. Jag fyller 17 på fredag, och jag har, rätt så logiskt nog, aldrig någonsin känt mig äldre. Förutom i mitt förra liv då jag reinkarnerade som schimpans.

Att åka skateboard är något jag aldrig riktigt vågat, men jag har faktiskt en skateboard i garaget. Den ska fram, jajjamen, och jag kommer kunna lyssna på Avril Lavignes låt Skaterboy på ett helt nytt sätt.

Jag älskar det nya programmet hål i väggen på 6an. Trots att programledaren ser ut att vara förstoppad och jag tror han var med i barn-tv under mina lördagsmorgnar när jag var åtta, så är det underhållande.

Personer jag vill se ska vara med i lagg rött är Mona Sahlin, Margareta Ulvskog och Anna Sjödin. I det blåa laget, vilka andra än Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och han där Hägglund.

Sjödin och Olofsson skulle stå för team spiriten i sina respektive lag, och den lilla knastoken Mona skulle ju så naturligtvis stå för de lite lätt skämtsamma men ändå helt iq-befriade kommentarerna i pauserna mellan väggarna!

- hehe ojdå, jag fick väl med lite väl mycket frigolit, hehe. jag åker tunnelbana.

..Varpå publiken sitter stumt och stirrar oförståendes, medan Sahlin skrattar nervöst.

Wow.

Jag själv skulle inte "banga" på att ställa upp.

Jag gillar inte att skriva ut saker, det blir ofta fel. Jag hade precis just nu en incident. Jag skrev ut krönikan vi ska ha skrivit till imorgon, och det blev absolut inte som jag ville. Jag skrev ut papper efter papper, efter en stund blev det i alla fall rätt.

Jag tittade på mitt verk. Alla papper som bara kommit till mig för att snabbt bli misshandlade och sedan slängda i papperskorgen. Jag blev nervös, jag fick lätt panik. Jag var tvungen att återgälda och neutralisera min karma gentemot moder natur.

Pappa satt vid sitt skrivbord och läste i någon fysikbok, han såg något extremt upptagen ut. Jag frågade honom.

- Pappa återvinner vi papper?

Han tittade på mig och min pappershög.

- Nja jo, men släng det bara där i papperskorgen.

Paniken spred sig. Jag sa fort:

- Men snälla jag vill verkligen återvinna det.

Jag fick svaret att gå ut till frådet och lägga mina papper på tidningshögen. Jag vek fint ihop papprena, la dem på högen och hoppades att ingen skulle läsa dem. Och nu ligger de där, och väntar bara på att bli återanvända.

Och jag kan pusta ut.

Min buss som går från fina Brommaplan längre och längre ut mot förorten har en och annan skola längs sin väg.

Då kan man höra konversationer som denna:

- eyy walla va gör do här do e så ful hahah har do slotat??
- eyy du driver
- do skolle sett abdi o said asså värsta fighten han knolla han!!
- walla ja svär han e stark

Jag tänkte fortsätta på mitt sinnessjuka tema.

I morse klev jag upp 8.10. Klockan 8.12 beslöt jag mig för att duscha. Jag insåg genast att jag skulle stiga in i duschen på klockslaget 8.13. Detta bådar inte gott, tänkte jag.

Jag gick i alla fall in i badrummet, vägrade titta på klockan (då blir det ännu värre.) Jag ställde mig utanför duschen och beslöt mig att vänta en minut, tills det var över. Jag hade dock väldigt bråttom, så det fick bli nu eller aldrig, tänkte jag, och klev in i duschen.

Jag steg in, och allt verkade normalt. Jag drog ihop skjutdörrarna duschen är inringad i. Den vänstra två meter höga dörren låtsnar omedelbart från dess fäste, faller ner på golvet och nuddar badkaret i nerfarten. Sedan ligger den där, och jag står med ett stort hål i duschen.

Jag är rädd.

Jag tror jag är sinnessjuk.

Vad är det första du tänker på när du ser talet 13? Det är knappast nu-kommer-jag-få-otur-varför-tittade-jag-på-klockan-just-nu? Nej, förhoppningsvis inte, men välkommen till min värld.

Varje tal 13. En sida i en bok, ett datum, klockslag, antal ord du skriver i en mening, vad som helst. Talet skickar en rysning genom mig.

Det har till och med gått så långt att nu mera varje 3 och 31 blivit jobbiga. 31 är ju 13 fast baklänges. 3 blir med en etta 13.

Detta är extremt jobbigt. Jag kan till exempel inte åka tunnelbanelinje 13, så Norsborg är det svårt för mig att ta mig till. Buss 13, 113, gatunummer 13, allting.

Jag lider.

Nu sitter jag längst fram i klassrummet under en inte-så-underbar naturkunskapslektion. Lärare Eva babblar på om blod och ben och eosinophil och basophil och erytrocyter och sånt klassiskt. Jag har nyss haft 1 timme och 20 minuter pure hell i organisation & ledarskap med en ofattbar lärare. Jag ska absolut tillägna ett inlägg till honom senare, mitt nya norrländska kan-inte-hålla-käften-hatobjekt! Det är i stunder som dessa man seriöst funderar på att hoppa av skolan.

Jag slutar om 30 minuter ungefär, och jag funderar på att åka till en såndär växtaffär. Ni förstår vi har nyligen fått besök av en massa massa små bananflugor! Har vi inte alla varit där: man försöker med det ena husmanssättet och det andra för att få bort de här små rackarna. Ställer fram skålar med vinäger, gör diskmedelsblandningar, doppar frukten i arsenik. Ja, ni förstår.

Jag hade nu tänkt gå steget längre. Jag ska köpa en köttätande växt! Vad sa du? Barbariskt? Nehej. Det är ju dem som äter upp mina apelsiner.

Jakten kan börja.

Det är så att vi nu i höst har fått en ny matematiklärare. Han är skåning och ungefär 3000 år gammal. Trots sin ålder rör han sig väldigt väl och har inga större problem med reumatism.

Nåväl. Nu är det så att min klass har klagat på honom, argumenten har varit att de inte förstår någonting. Detta har gjort så vår stackars lärare nu har fått sparken som det verkar.

Det min torra klass inte kan förstå är att anledningen att de inte förstår något är för att de är så dumma i huvudet. Matte förstår man inte, man lär sig det. Man övar. Läraren gör så gott han kan, men man måste anstränga sig som elev också.

Jag är helt säker på att med vår nya lärare kommer lika många inte förstå, och de kommer klaga då också. Idioter. De förstår ingenting och de gör en man som levde före Jesus tid ledsen.

I morgon ska jag gå till rektorn och säga att det är inte alla som vill att han ska sticka.

Jag har aldrig försvarat en mattelärare förut.

Jag älskar att åka buss när man sitter framför två stycken som inte riktigt känner varandra men ändå känner varandra. Hela den där situationen med tyst buss och två gick-vi-i-samma-klass-för-100-år-sedan bäddar verkligen upp för en roande konversation på morgonen, ett substitut för frukost-teve.

I morse var en sådan morgon. Men dessa två typer gömde frustrationen ytterst väl. Jag tror nästan de kände varandra lite mer än känner men känner ändå inte.

Allmänt social manlig kompis: asså vi har fått värsta killen som engelskalärare o massa har vart i usa liksom haha å han ba räkna upp dom som ville ha stödengelska högt i klassen.
Omedveten fjortis: men gud.
Allmänt social manlig kompis: aa jag vet helt sjukt å alla ba eeh.

♦ ♦ ♦ Tystnad 5 min ♦ ♦ ♦

Allmänt social manlig kompis: så trögt å börja så tidigt på mornana 8 är för mycke asså.
Omedveten fjortis: ja vet helt stört hehe hatar verkligen det!

Sen hör man inget mer. Lite småtjatter då och då. Det enda som är kvar är den pinsamma tomheten. Och jag ler, tills det är min tur att hamna i samma sits.

För en stund sedan ringde en person som skulle göra en marknadsundersökning. Jag fick bland annat svara på frågan vilka affärer jag känner till som har textiler och kuddar och överkast och sånt.

Jag kände till Hemtex och Lagerhaus.

Sen fick jag frågan vilken som var den jag besökte mest.

Jag sa Hemtex.

Jag är sugen på ett jobb.

McDonald's låter för mig, till skillnad för en bunt andra ungdomar, som ett riktigt härligt alternativ. Visst, man sliter som ett djur, är underbetald och man hanterar kött men om man bortser från detta så är det ju ett riktigt bra arbete!

I all min ambition registrerade jag mig på arbetsförmedlingens hemsida för en stund sen. Efter registrering förstod jag inte ett dugg och loggade ut. Hur svårt ska det vara att söka ett jobb?

Jobb jag kan tänka mig:

♦ McDonald's, Pizza Hut eller Burger King. Inte Max. Jag har aldrig förstått deras menysystem och det kommer jag aldrig göra.
♦ Klädbutik alternativt Buttericks. Jag känner dock på mig att det senare alternativet kommer göra så jag aldrig riktigt kommer bli tagen på allvar.
♦ Sjunga på begravningar/bröllop som Saruz. Hon har tur den tösen! Tusen kronor för tre låtar.
♦ Mataffär. Förslagsvis inte charken. Och inte Lidl. Jag vill inte bli rånad.

Jobb jag inte kan tänka mig:

♦ Något som involverar kontor. Jag är allergisk, jag får utslag.
♦ Spela kroat på Dramaten.
♦ Stå med en stor skylt på mage och rygg där det står "Hårklippning 190:-, 50 m ←" eller "Mexikansk buffé: all you can eat 220:-, UPPFÖR HÖRNET"
♦ Mångmiljonbetald filmstjärna i Hollywood. Jag vill börja på botten, liksom.