Neverending story
Mamma kommer in i mitt rum
- Hej är hemma nu pratade du med lärararna lämnade du in lappen?
- Ja, jag fejkade pappas underskrift
- Bra!
Mamma börjar gå runt i rummet
- Jag är helt knäckt värsta förkylningen ont i halsen helt sjukt ska jag tvätta nånting? Har du något smutsigt? Aa här kanske vad spännande det ska bli kan du rita nåt? Tänkte till pappas present kanske en golfklubba
- Ok
- Ja visst du ska ju skriva uppsattsen också men bra kommer sen
Mamma går ut
Två minuter senare (wow)
Mamma kommer in igen
- Men skit också idag kom jag på Henrik måste ju ha vegetarisk mat men oj har du klippt dig? Vad fint jag tänkte inte på det! Förlååååt jag tänkte verkligen inte tänkte bara på vad du hade på dig.
Mamma går ut
Juppz
En helt vanlig eftermiddag i mitt rum.
Mamma kommer in
- Du Johan hur går det med uppsatsen?
- Bra
- Bra om du behöver hjälp är jag här jag gympar inte ikväll.
- Oke-
- NEW YORK! KUL!!! Visst är det häftigt? Jag tänkte vi köper skor DIREKT när vi kommer dit.
- Ok
Mamma går ut
5 sekunder senare
Mamma kommer in igen
- Hur går det med ledighetslappen har Laura den nu? Eller just det du hade inga lektioner idag, men du ger den imorgon?
- Ja
- Eller är du olycklig för något?
- Va? Varför skulle jag vara det?
- Ja bra, jag är här om du behöver hjälp med uppsatsen pappa kommer hem sen.
- Ok
Mamma går ut
Jag försöker skriva
Det går inte
Nope
Paris
En helvecka i Paris i april satt inte helt fel. Jag har sett folk röka cannabis, sett franska strejkmanifestationer och har fått uppleva en hel del utflykter med min franskaklass.
Resan började med samling 04:00 på Cityterminalen för en bussresa till Skavsta. Jag var ovanligt pigg och riktigt laddad för nya äventyr. Min första observation var att vissa hade följt lärarnas råd och packat lätt, och att andra *host fjortisar* hade packat inte-så-lätt och riskerade krafig övervikt när vi nu skulle flyga Ryanair.
När vi väl kommit på planet och jag yttrat min rädsla för att sitta vid fönstret för jag tycker det är äckligt att se marken och Sophie i min klass kontrat med "sitter man inte vid fönstret kan man lika gärna vara hemma" var det dags för avfärd. Vi skämtade lättsamt att Ryanair var så billiga att det inte ens fanns flytvästar under sätena. När vi skulle känna efter fanns det inga heller. Paniken spred sig tills vi insåg att de var över huvudet. Lite kul hade det ändå varit.
Flygningen gick finfint och när vi kommit fram till Paris åkte vi den överfulla metron med vårt bagage. Tänk er själva 25 pers med bagage som går upp och ner för trappor och försöker pressa sig mellan stressade parisbor. Underbart.
Våra fransmän bodde i Suresnes, en stad precis utanför Paris. Det ligger på en kulle, och för att komma till skolan måste man gå upp för en backe, från vilken man kan se hela Paris med Eiffeltornet och grejer.
När vi kommit fram till skolan, sett hur eleverna protesterat mot nya skollagar genom att blockera ingången till skolan med soptunnor och gjort oss hemmastadda hos våra värdfamiljer, hade våra franska utbytesstudenter eller corrès förberett en helkväll i Paris! Vi åkte till Eiffeltornet som var väldigt fint. Vi åkte aldrig upp i det, men vi var under det, jajaminsann. Sen skulle vi hitta en resturang. Efter gått igenom halva Paris i typ två timmar satte vi oss på McDonald's à la fransmännens fina organisationsförmåga. Jag kan passa på att säga att franska McD inte har en chans mot svenska. Jag beställde en "Deluxe Royal" och fick liksom en skiva ost, en äcklig dressing och en skiva tomat i mitten.
Veckan flöt på. På dagarna hade vi utflykter med klassen, medan fransmännen hade skola. Vi gick till Louvren och såg Mona Lisa, såg Notre Dame, Sacre Coeur, Moulin Rouge, åkte ut ur Paris och såg något hus och såg en föreläsning om EU, var på Picassomuseet och åt våra baguetter i parker. På kvällarna efter skoltid gjorde vi oftast saker med varandra. Vi åkte upp i Triumfbågen, gick på basketmatch, vandrade lite och ja, hade trevligt på franskt vis.
Vi träffade också borgmästaren som har en svensk fru, som faktiskt är uppvuxen i Blackeberg. Det var kul att se. Vi fick lära oss att i Frankrike räknas inte kristna giftermål som "riktiga" giftermål, utan man måste vigas i stadshuset borgerligt. Det är dock inte ovanligt att folk först gifter sig i stadshuset, sedan i kyrkan.
Vi tog en bild med borgmästaren och vi kommer hamna i tidningen. De sa att de skulle skicka ett exemplar, men vi får väl se hur det går med den saken.
För att ta oss in till Paris från vackra Suresnes varje dag var vi tvungna att ta le tram, spårvagnen. Här under kan man bevittna den vackra stationen. Alla fransmän såg alltid lika rädda ut när vi kom in där inmarscherandes med vår exotiska svenska.
Fransmännen äter väldigt onyttigt. Bakelser hela tiden, choklad, kakor, 30% socker-flingor osv. Men det gillar jag. De flesta svenskar ba "men guuu jag saknar fullkornsbröd och ekologisk lättmjölk" men shit människor. Ni är i Frankrike. Ta en croissant och ett glas chocodryck och håll käften.
Det var lite sorgligt att åka hem efter en underbar vecka i detta vackra land. Men lite skönt var det nog ändå. Jag pratade och lärde mig jättemycket franska, så en lyckad vecka var det minsann. Nu blir det tillbaks till skolan i underbara Bromma igen. Wow vad man har längtat.
Resan började med samling 04:00 på Cityterminalen för en bussresa till Skavsta. Jag var ovanligt pigg och riktigt laddad för nya äventyr. Min första observation var att vissa hade följt lärarnas råd och packat lätt, och att andra *host fjortisar* hade packat inte-så-lätt och riskerade krafig övervikt när vi nu skulle flyga Ryanair.
När vi väl kommit på planet och jag yttrat min rädsla för att sitta vid fönstret för jag tycker det är äckligt att se marken och Sophie i min klass kontrat med "sitter man inte vid fönstret kan man lika gärna vara hemma" var det dags för avfärd. Vi skämtade lättsamt att Ryanair var så billiga att det inte ens fanns flytvästar under sätena. När vi skulle känna efter fanns det inga heller. Paniken spred sig tills vi insåg att de var över huvudet. Lite kul hade det ändå varit.
Flygningen gick finfint och när vi kommit fram till Paris åkte vi den överfulla metron med vårt bagage. Tänk er själva 25 pers med bagage som går upp och ner för trappor och försöker pressa sig mellan stressade parisbor. Underbart.
Våra fransmän bodde i Suresnes, en stad precis utanför Paris. Det ligger på en kulle, och för att komma till skolan måste man gå upp för en backe, från vilken man kan se hela Paris med Eiffeltornet och grejer.
När vi kommit fram till skolan, sett hur eleverna protesterat mot nya skollagar genom att blockera ingången till skolan med soptunnor och gjort oss hemmastadda hos våra värdfamiljer, hade våra franska utbytesstudenter eller corrès förberett en helkväll i Paris! Vi åkte till Eiffeltornet som var väldigt fint. Vi åkte aldrig upp i det, men vi var under det, jajaminsann. Sen skulle vi hitta en resturang. Efter gått igenom halva Paris i typ två timmar satte vi oss på McDonald's à la fransmännens fina organisationsförmåga. Jag kan passa på att säga att franska McD inte har en chans mot svenska. Jag beställde en "Deluxe Royal" och fick liksom en skiva ost, en äcklig dressing och en skiva tomat i mitten.
Veckan flöt på. På dagarna hade vi utflykter med klassen, medan fransmännen hade skola. Vi gick till Louvren och såg Mona Lisa, såg Notre Dame, Sacre Coeur, Moulin Rouge, åkte ut ur Paris och såg något hus och såg en föreläsning om EU, var på Picassomuseet och åt våra baguetter i parker. På kvällarna efter skoltid gjorde vi oftast saker med varandra. Vi åkte upp i Triumfbågen, gick på basketmatch, vandrade lite och ja, hade trevligt på franskt vis.
Vi träffade också borgmästaren som har en svensk fru, som faktiskt är uppvuxen i Blackeberg. Det var kul att se. Vi fick lära oss att i Frankrike räknas inte kristna giftermål som "riktiga" giftermål, utan man måste vigas i stadshuset borgerligt. Det är dock inte ovanligt att folk först gifter sig i stadshuset, sedan i kyrkan.
Vi tog en bild med borgmästaren och vi kommer hamna i tidningen. De sa att de skulle skicka ett exemplar, men vi får väl se hur det går med den saken.
För att ta oss in till Paris från vackra Suresnes varje dag var vi tvungna att ta le tram, spårvagnen. Här under kan man bevittna den vackra stationen. Alla fransmän såg alltid lika rädda ut när vi kom in där inmarscherandes med vår exotiska svenska.
Fransmännen äter väldigt onyttigt. Bakelser hela tiden, choklad, kakor, 30% socker-flingor osv. Men det gillar jag. De flesta svenskar ba "men guuu jag saknar fullkornsbröd och ekologisk lättmjölk" men shit människor. Ni är i Frankrike. Ta en croissant och ett glas chocodryck och håll käften.
Det var lite sorgligt att åka hem efter en underbar vecka i detta vackra land. Men lite skönt var det nog ändå. Jag pratade och lärde mig jättemycket franska, så en lyckad vecka var det minsann. Nu blir det tillbaks till skolan i underbara Bromma igen. Wow vad man har längtat.
Jag har aldrig varit så rädd
Äventyret forsatte. Eftersom Maddes robotsyster tvingade henne att vara hemma vid 22 så satt vi på tunnelbanan vid 21:30.
Vid alvik klev fyllot nummer 1 på tåget. M sa på direkten "Åh vi måste flytta!" med paniken ytterst synlig i hennes ögon. Det var dock försent. Jag, med ett tomt säte bredvid mig, försökte bre ut mig så mycket det gick, men mannen satte sig där.
Han började prata med Sara, som var den ende som reagerade lugnt i denna situation. Mannen yttrade massa outtydliga saker som "min fru dog" osv, och S sa "jag förstår, jag förstår". När konversationen tystnade försökte jag i min nervositet börja prata om något annat, och låtsas som om att mannen inte var där. Då tittade han på mig och sa "du stör". Jag sa genast "förlåt" och var säker på att här var platsen jag skulle dö.
Att detta skulle hända mellan stationerna Alvik och Stora mossen, som tar en extra lång tid för tåget måste sakta ner i svängen, var ju bara en bonus.
Mannen la sig nästan ner i mitt knä, vinglade, la foten på sätet framför och jag trodde jag aldrig skulle komma därifrån. Jag satt och stirrade in i fönsterrutan och bet i mitt finger så hårt att jag fick fina märken. När dörrarna öppnades, reste vi på oss coolt, sa "här ska vi av, hej då" och gick lugnt ur vagnen. Det lugna förvandlades givetvis omedelbart till en skräckfylld löpning till en annan vagn. (SPRIIING!!)
Mitt i all stress, rädsla och måttlig upphetsning måste man ända tycka synd om mannen.
Vid alvik klev fyllot nummer 1 på tåget. M sa på direkten "Åh vi måste flytta!" med paniken ytterst synlig i hennes ögon. Det var dock försent. Jag, med ett tomt säte bredvid mig, försökte bre ut mig så mycket det gick, men mannen satte sig där.
Han började prata med Sara, som var den ende som reagerade lugnt i denna situation. Mannen yttrade massa outtydliga saker som "min fru dog" osv, och S sa "jag förstår, jag förstår". När konversationen tystnade försökte jag i min nervositet börja prata om något annat, och låtsas som om att mannen inte var där. Då tittade han på mig och sa "du stör". Jag sa genast "förlåt" och var säker på att här var platsen jag skulle dö.
Att detta skulle hända mellan stationerna Alvik och Stora mossen, som tar en extra lång tid för tåget måste sakta ner i svängen, var ju bara en bonus.
Mannen la sig nästan ner i mitt knä, vinglade, la foten på sätet framför och jag trodde jag aldrig skulle komma därifrån. Jag satt och stirrade in i fönsterrutan och bet i mitt finger så hårt att jag fick fina märken. När dörrarna öppnades, reste vi på oss coolt, sa "här ska vi av, hej då" och gick lugnt ur vagnen. Det lugna förvandlades givetvis omedelbart till en skräckfylld löpning till en annan vagn. (SPRIIING!!)
Mitt i all stress, rädsla och måttlig upphetsning måste man ända tycka synd om mannen.
Tur
I fredags kväll skulle jag till stan med Madde och Sara. När jag satt på bussen till fröken M så var hela bussen full, och en man satt bredvid mig. När Madeleine klev på var jag ju givetvis tvungen att titta på henne med en fullständigt sjuk min, för jag är ju jag. Madde började le och tittade på mig, och satte sig ner på ett säte någon rad framför mig.
Mannen som satt bredvid migs huvud började gå fram och tillbaka mellan M och mig i en enorm hastighet. Tillslut sa mannen till mig:
- Känner du henne?
Jag, något chockad över att han började prata med mig:
- Ja.
Varpå mannen sa, på ett enormt flörtigt vis som bara folk 50+ kan utstråla:
- Hehe hon gillar dig ju ;)
- Hehe... japp, sa jag.
Det roliga är att Madde trodde att mannen var min pappa, så hon var nära att gå fram och hälsa.
Det, om något, skulle vara pinsamt.
Mannen som satt bredvid migs huvud började gå fram och tillbaka mellan M och mig i en enorm hastighet. Tillslut sa mannen till mig:
- Känner du henne?
Jag, något chockad över att han började prata med mig:
- Ja.
Varpå mannen sa, på ett enormt flörtigt vis som bara folk 50+ kan utstråla:
- Hehe hon gillar dig ju ;)
- Hehe... japp, sa jag.
Det roliga är att Madde trodde att mannen var min pappa, så hon var nära att gå fram och hälsa.
Det, om något, skulle vara pinsamt.
