Drambuie

En av målarna visslar hela tiden. Det stör mig något extremt.

Jag har varit vaken en stund nu men har inte vågat lämna rummet. Eller velat. Jag vill inte se dem. Så att äta, ja det får bli någon annan dag.

Jag tror jag har vätskebrist.. Men dricka, det går inte.

Det får bli imorgon. Eller ikväll, om jag har tur.

Dagens fika på Odenplan, runt hörnet - i en gränd.

Lilla Madde tyckte att min fika - väldigt god latte så innerstad som jag är hehehe - och Budapestbakelse (49 kr tillsammans) tog priset som gubbfikat. Något som en pensionär skulle beställa. Men en pensionär skulle aldrig beställa in en latte. Det gör bara cityboys som jag.

Maddes tog priset som barnfikat. Och det är ju förståeligt. Päronmer och chokladboll. När ska vi hoppa i bollhavet?

Mitt organisationsprov där ordet krusbär ingick där jag fick 4 rätt. Jag tycker det är kul att se poängkravet för MVG och sen jämföra med mitt resultat.

Krusbär.

Och VEM kan detta vara? Vem är det som så prydligt går till skolan, till och med i ett riktigt ruskväder?

Nu tänkte jag publicera lite bilder. Jag kan ju börja med den här. Någon som känner sig lite utvald och söööt kan ju gissa vad det en gång i tiden var. Innan grove Johan la slag på den. Grr.

Igår hade mamma köpt kakor, och inte vilka kakor som helst, utan pepparkakor. Jag bara stirrade på dem.

- Mamma, det är oktober, sa jag.

- Vadå då? fick jag till svar.

Förstår hon inte det? Pepparkakor hör ju till julen och får endast förtäras i december och eventuellt januari. Likadant med julmust.

Jag sa detta till henne. Hon svarade bara med ett jaja.

Jag tittade på min bror Frullefralle som satt och åt dem. Är de goda? frågade jag. Till svar fick jag ett långdraget mmmmmmmmm.

Jag reste mig upp, gick ut till köket och hämtade en påse Göteborgskex med vaniljfyllning, sånna som säljs året runt.

Sen gick jag tillbaka, öppnade min påse och åt mina hederliga kex medan jag tittade på pepparkakorna.

Jag har principer.

Imorgon och under ett par dagar ska två människor måla vardagsrummet. De kommer väl vid 8-tiden.

Eftersom jag har lov är detta rätt så jobbigt.

Jag är lite nervös. Vad ska jag säga till dem?

Godmorgon, jag ska bara hämta lite frukost.

Nu ska jag in i duschen.

Fast det där låter lite översocialt. Jag tror jag bara kör med ett hej. Sen får de tänka lite själva.

Han ska nog hämta frukost.

Hans hår ser förjävligt ut, han ska säkert duscha.

Igår när jag åkte till skolan för sista gången innan ♥höstlovet♥ så kom det på en såndär härlig dam på bussen igen. En dam med sjal.

Hon tittade förföriskt på alla andra passagerare under sitt långsamma flanerande mot en sittplats.

Framför mig märkte jag då att det satt en till dam med sjal. Wow, tänkte jag.

Damen med sjal som nyligen hade gått på kom tillslut fram till en plats, platsen bredvid den andra damen med sjal.

Hon tittade på henne. Förföriskt.

Hon utbrast: Kekkek tiktik?

Den andre svarade: Kikkik!

Varpå: Hehe, teke kitkit!

Jag satt förundrad.

Idag såg jag en 20-årig tjej som rökte en cigarett och drack en svartfärgad dryck på vilken det stod Burn på. Det tyckte jag var lite ironiskt.

Sen såg jag på Slussens tunnelbanestation två gangstaz stå förstelnade läsandes infoskylten om Slussens konst. Det var också lite ironiskt.

Sen när jag satt på tåget hörde jag en tysk kvinna säga pluuuuut! Det tyckte jag inte var ironiskt. Det var bara roligt.

Finns det två lediga säten på bussen sätter jag mig alltid på det innersta, så att någon kan sitta bredvid mig utan att  behöva ha den tunga börden att fråga "får jag sitta där?".

Ibland är det väldigt få på bussen när jag kliver på. Ju längre jag åker kommer det dock fler och fler på, logiskt nog.

Häromdagen var det en sådan morgon. Jag satt på innersidan. Fler kom på. Ingen satte sig bredvid mig. Min tomma plats. Helt oblockerad.

Varför sätter de sig inte bredvid mig? undrar jag då. Är jag grotesk?

Det gick så långt så att alla andra säten, förutom det bredvid mig, var upptagna. Det var till och med ett par som stod i mitten.

Ja, jag blev sårad.

Sedan när nästa station kom med folk som skulle på var jag väldigt intresserad. Det var nu jag skulle få reda på om jag är vanställd eller motbjudande på något sätt.

Det kom en och satte sig bredvid mig.

Jag är väl nte är så grotesk ändå.

Idag har jag varit med Saruz m.fl. på tv-inspelning av två avsnitt av Sanningens Ögonblick! Vi satt längst fram till min förskräckelse.

Det var två deltagare. En var en idiot till kille som vi var ytterst glada att han förlorade alla pengar på frågan om han haft en sexdröm om sin mamma i vuxen ålder som han svarade nej på men det var falskt.

Den andre var en helt blåst och tjattrig blondin som sa jajjjamännsan!! hela tiden. Hon åkte ut på sin sista 75000 kronorsfråga som löd "Skulle du kunna vara utan alkohol i en månad?". Hon svarade ja, men det var falskt, till hennes blåsta chock.

Hon tror nog hon är associal. Jag gillar inte när folk säger att dricka är något socialt.

SHIT ja minns IIIIIIIIINGENTING från igår ja e sååååååååå social.

Montonegro erkänner Kosovo. Jag känner mig lite ödmjuk nu så jag tänkte passa på jag också.

Jag, Johan, erkänner Kosovo som en självständig stat.

Just nu sitter jag i loungen vid datorerna. Bredvid mig sitter en asiat som äter knäckebröd. Han smaskar. Han är inne på nån slags kinesisk version av Facebook, i alla fall som det ser ut. Jag kan ju inte kinesisk skrift. För allt jag vet kan han sitta på playboy-för-artiklarna.china.com.

Det är lite underligt det där.

Oj nu klickar han en massa. Oj herre vad det går fort. Det verkar inte bli som han vill.

Nu tittar han på en massa asiatiska gubbar i kostym. De ler.

Jag ler inte. Jag är mest förundrad.

Ens självförtroende bara rasar till botten när man ser sig själv i speglarna i ett omklädningsrum.

Ja imorgon är det en stor dag. Dagen jag fyller 17 år. Jag brukar vanligtvis inte ha födelsedagar, jag har jubileum, men i år är jag inte så säker! Tills imorgon ska jag ha bestämt mig.

Jag har blandade känslor. Jag har de senaste åren tänkt när jag hört låten Dancing Queen där de sjunger "only seventeen" att jag är ung, till och med ABBA tycker ju det. Så nu blir jag only seventeen. Men efter only seventeen kommer jag bli oldy eighteen. Hängde du med? Vi tar det en gång till.

Jag har de senaste åren av mitt liv hört låten Dancing Queen ett antal gånger. En rad i refrängen lyder "only seventeen." Jag har då känt mig extremt ung för jag har till och med varit under only seventeen. Men nu, imorgon, är jag only seventeen på riktigt, och nästa år jag fyller år är jag 18, och då är jag inte only längre, då är jag gammal.

Ska vi ta det en gång till?

Jag har hört Dancing Queen i mina år och dar. Jag har känt mig ung eftersom de sjunger only seventeen. Nu när jag fyller only seventeen är jag väl fortfarande only seventeen. Men nästa år är jag inte det längre. Det känns jobbigt, att inte ens bli bekräftad av ABBA.

Livet är underligt. Forsättning följer.

Jag tycker att det är lite underligt med oss människor. Vi skrattar åt allting. Jag har börjat märka att vi skrattar speciellt mycket åt saker som är dåliga, saker som egentligen har noll humor i sig, men som görs roliga av vårt skratt.

Imorse när jag satt på bussen och filosoferade som vanligt, satt det en man och en kvinna i övre medelåldern bakom mig. De hade nyss klivit på, och de var mitt inne i ett samtal. De kände varandra mer än känner inte riktigt men känner ändå.

Kvinnan frågade mannen glatt och omvårdande: Hur är det med Lisa? (jag antog att det var frun), varpå mannen svarade följande:

Hon är hemma, hunden har skitit ner hela heltäckningsmattan hahahahahahahahahaha.

Jag själv började fnittra. Heltäckningsmatta, hehe. Men sen kom jag på mig: vad var det för roligt med det där? Stackars Lisa står där hemma och moppar bort tarmpaserat torrfoder hela dagen och har jättetråkigt. Hur kul är det?

Varför skrattade vi då?

Ja, det vet varken du, eller jag.

Den enda anledningen till att det idag gick sämst på mitt organisation & ledarskapsprov där jag endast svarade på en fråga där ordet krusbär ingick, är för att det var 13 frågor på provet. Det finns ingen annan anledning.