Drambuie

Jag älskar att åka buss när man sitter framför två stycken som inte riktigt känner varandra men ändå känner varandra. Hela den där situationen med tyst buss och två gick-vi-i-samma-klass-för-100-år-sedan bäddar verkligen upp för en roande konversation på morgonen, ett substitut för frukost-teve.

I morse var en sådan morgon. Men dessa två typer gömde frustrationen ytterst väl. Jag tror nästan de kände varandra lite mer än känner men känner ändå inte.

Allmänt social manlig kompis: asså vi har fått värsta killen som engelskalärare o massa har vart i usa liksom haha å han ba räkna upp dom som ville ha stödengelska högt i klassen.
Omedveten fjortis: men gud.
Allmänt social manlig kompis: aa jag vet helt sjukt å alla ba eeh.

♦ ♦ ♦ Tystnad 5 min ♦ ♦ ♦

Allmänt social manlig kompis: så trögt å börja så tidigt på mornana 8 är för mycke asså.
Omedveten fjortis: ja vet helt stört hehe hatar verkligen det!

Sen hör man inget mer. Lite småtjatter då och då. Det enda som är kvar är den pinsamma tomheten. Och jag ler, tills det är min tur att hamna i samma sits.