Drambuie

Idag måste du väl ändå åka ut. Inte nog med att ditt hår är en sån katastrof så inte ens Röda korset skulle ge det kaffe, men du har mysteriskt nog hållt dig kvar hela hösten pga din litauiske(?) frus hårrabattskampanjer.

Inte för att jag bryr mig ett dugg, men jag vill gärna skippa se fler rubriker om jurymedlemmar som slår sönder sina loger.

Fast det skulle i och för sig vara ganska kul.. En bild på Aftonbladets förstasida som visar Kisthi Tomita medan hon hoppar ner från kaknästornet i desperation. Jo, stanna kvar Andreas.

I morse var en konstig morgon. Jag var rätt så trött. Så trött så jag borstade tänderna med antirynkkräm.

Tror jag.. Allt jag vet är att jag hade en vit klick på tandborsten - likt tandkräm - och efter det suddiga minnet av tandborstningen en stark smak av L'Oréal Paris i munnen. Och en enorm torrhet.

Jag vet inte. Jag tror mig minnas att jag tog på tandkräm. Men varför mitt tillstånd i munnen efteråt?

Jag tänker mig följande:

1. Min brorsa hade doppat tandborsten i mammas antirynkkräm. Tandborsten var trots allt väldigt blöt och underlig när jag tog fram den.

2. Någon hade smygit sig in i mitt rum på natten och gett mig tabletter med hallucinerande effekter. Det är inte helt osannolikt. Ryska maffian är ju trots allt efter mig.

3. Jag var bara allmänt dum och tog antirynkkräm på tandborsten.

Men jag borde känt något medan.. ÅH ALLT ÄR SÅ CREEPY.

Nu sitter jag här och försöker tänka, men det går inte så bra.

Färgade håret - fick inte jobba

Que?? Qui?? DONDE??

Markus arbetar med att montera reklamskyltar ute hos olika kunder. Då kan man inte se ut hur som helst, menar chefen Stefan Dinesson.

Ja, håret är inte vackert. Ja, han ser ut som en karaktär ur "Scream". Men varje individ borde få ha rätt att montera reklamskyltar. Han rör ju på sig! Så länge grabben inte ska agera stylingkonsult eller komma närmare mig än 100 meter ser jag inte problemet.

Annat jag brukar göra när jag har tråkigt är att gömma mig för reklamen på t ex aftonbladet.se. Det finns ju reklam till höger på sidan, och om man scrollar ner tills att reklamen tar slut så följer en reklambit med. Det är ytterst underhållande att rymma från den. Upp och ner upp och ner.

Jag vägrar att veta att GE Money Bank har 0 kr i valutaväxlingsavgift.

Ibland känns mitt liv lite tråkigt. I alla fall nu när jag intravenöst tar engergikickar för att orka plugga historia.

Så nu började jag fundera på att gå med i någon sekt. Sånna människor är ju alltid intressanta liksom. De hamnar i tidningar, får skriva böcker, får nattradioprogram där de berättar om sina år under total lydnad, grova hot och makaber misär.

Jag tror jag skulle bli en bra sektmedlem.

Fast det kanske är lite jobbigt ändå. Ja man vet ju liksom aldrig vad ens ledare vill med en. Jag kan ju för all del få värsta nutjobet som vill hedra någon hinduisk gud genom att begå självmord med mig och Tedde, min sektmedlemsbästis. Kanske hoppar vi från nån klippa i Dalarna, medan vi skriker något hjärtskärrande poetiskt till guden al Hamakasha, en sjufotad schimpans/slash/dvärgkanin.

Det tror jag jag inte skulle gilla faktiskt.

Men det är i alla fall kul att leka med tanken.

Det är värst vad man får reda på här på kvällarna runt blåa linjen.

Medan jag stod och värmde min mat i micron stod lilla Frulle, aka min tvillingbror - som trots sitt smeknamn är längre än mig -  och tittade på diskbänken. Han tog fram en limpa bröd, franska, u know, sånt där ljust.

- Den ser god ut. Fast den är för brun, sa han.

Rassealeeeeert

Jag har discokväll här. Min mamma kom in, vi satte upp en liten kort truddilutt till Anita Wards "Ring my bell". (Ja, jag har lyckats övernörda mig själv.)

Mamma: You can ring my beeeeeell, ring my bell

Jag: DING DONG

Mamma: You can ring my beeeeeell

Båda: DING DONG

Slowly.

Fade.

Out.

---

Inlägg 100. Åh, vad stolt jag är. Jag har fyllt hela 100 inlägg med onödig skrift. Nästan så man blir tårögd. :)

Veckans topp 5! Det var ett tag sen jag gjorde en, och det känns som tiden verkligen är kommen nu igen.


5. Att hitta ett hönshuvud i grillad kyckling-påse. Jag vet inte hur jag skulle reagera, för att vara ärlig.

- Det kan inträffa i och med att kycklingarna styckas automatiskt med maskiner, säger företagets vd Jimmy Samuelsson.

Ni får säkert hur många kunder som helst nu.

4. Michael Clayton. En av de sämsta filmer jag sett när det kommer till handling, med George Clooney i huvudrollen. Ena stunden pratar han med någon som kört på en cyklist, sen klappar han några hästar, sen sprängs hans bil i luften. FUN!

3. Helg-TV. Det finns inga ord hur mycket det suger. Igår kväll kunde man t ex se kortfilmen "min kroatiska näsa" på svt 1. Jag missade den tyvärr.

2. Att Idol jury-Daniel kan göra rubriker. Igår kunde vi se en bild på hur hans fot gjort ett avtryck i hans loge till Idol-studion. Han hade varit "ursinnig." Varför bryr sig inga kvällspresser när jag vandaliserar andras egendom?

1. Ettan på veckans negativa lista är barn. De irriterar mig så himla mycket. De bara skriker och gnäller. Som mig alltså. Men jag hatar inte mig själv. Det kan ni se här nedanför.

Ja, detta förtjänar sig sin egen plats här. Saxat från Lisas anonyma blogg.

---

Igår var jag, Johan och Helena hemma hos Sophie. Sophie och Helena skulle göra en uppvärmning till en dans, men jag och Johan kände att det var dags att våldgästa Sophies hem och äta upp hennes köttbullar, så vi gjorde det. Men när vi väl var hemma hos Sophie så var vi ju tvungna att vänta på att de skulle göra klart sin dans. De blev klara klockan fem. Och under den tiden så var jag och Johan tvungna att roa oss på något sätt, det blev självklart karaoke "My heart will go on". Och det lät inte särskilt vackert. Vi sjöng den typ fyra gånger, i stämmor såklart, och blev allt mer hesa. När vi slutade den fjärde omgången hörde jag något ifrån rummet bredvid. Det lät som en gitarr, och jag bara OH NO! Sophies brorsa hade kommit hem och vi hade inte hört det för att vi hade sjungit så högt - och falskt! Snacka om att skämma ut sig! Johan fick värsta seisure och RINGDE till nedervåningen till Sophies mobil och SKREK: VARFÖR SA DU INTE ATT DIN BRORSA HAR KOMMIT??
Två sekunder senare hörde vi typ hur Sophies brorsa hade börjat vissla på låten "My heart will go on" och där försvann alla våra förhoppningar om att han kanske inte hade hört oss. PINSAMT!

Å, det var så roligt! Johan kommer nog aldrig bli densamma. Han sa: Jag kommer aldrig visa mig här igen! Och han var allvarlig också. Det var det roliga.

Annat jag och Johan gjorde för att underhålla oss var att spela pingis, sjunga lite mer: Aladdin och Jasmine, Mariah och Whitney i några fina duetter... Hahaha!

---

Det där var det första jag tänkte på i morse när jag vaknade upp, och det här måste bearbetas med some serious pills. Kanske minttabletter.

Lisa var lite snäll i sin beskrivning om min reaktion också. Kan säga att jag låg gömd under Suffes säng och hyperventilerade i typ fem minuter. Hela eftermiddagen sen gick jag runt med en hand framför ansiktet. SÅ stolt var jag.

Jag måste också poängtera att brorsan går i trean i Blackeberg, och att jag nu varje dag i skolan kommer klä mig i heltäckningsburka tills ungefär mitten av mars nästa år.

Just nu sitter två IVIK-ar bredvid mig nu när jag här i skolan sitter i ljushallen, aka loungen, då jag väntar på att Lisa ska sluta sitt utvecklingssamtal. Snart ska vi invadera Västergöksvägen.

IVIK-arna är högljudda och pratar nåt roligt språk. Jag har inte mött deras blickar än. Tanken skrämmer mig lite.

Nu slog den ene i bordet. Hårt.

Och nu high fivar dem.

Nu igen. Jag förstår inte riktigt varför. Jag tror den ene lyckades komma in på datorn.

Nu blev det tyst. Och nu skrattar dem. Och nu bankar den ene på bordet igen.

Jag är underhållen.

Nu ska jag kolla hur de ser ut.

HAHAHA, en är Caliente!!  MADDES - matchmaker och ibland världsberömd popstjärna - RAGG!!

En dag i Blackan alltså. Nu ska jag upp fem trappor och möta Lisa, hennes pappa, och gömma mig för hennes mentor, NK-läraren, som jag är mycket rädd för.

PS. Calientes vän stönade precis "eeeehhh åååååhhhhh.... OOOOH Gooooood!!!"

Just kiddiiing ;) I ain't quittin nothin. Jag tänker fortsätta skriva inlägg med en onödighetsfaktor på genomsnitt 54% fyllda med.... Johanness, Johanity.

You know you love me.

Nu slutar jag blogga.

Tack och adjö.

Idag var bussen sådär proppfull igen. Jag hade lyckan att framför mig ha en fjortis bärandes en gitarr på ryggen. Den hamnade i mitt ansikte.

När jag backade lite fick jag en lite klarare vy över gitarren. Den var gömd i ett sånt där svart fodral. Den hade en liten märklig form. Den var inte speciellt lång, och undertill gick det liksom ut en liten "vinge" på en sida.

Jag slogs av insikten att det kanske inte var en gitarr. Det var en keyboard.

Men sen så tänkte jag igen. Vem bär en keyboard på ryggen? Speciellt en keyboard som har en hals. Nej, det måste varit en gitarr.

Men det kunde ju samtidigt inte varit en gitarr, tänkte jag igen. Inte en vanlig gitarr i alla fall. En gitarr.. med keyboard i sig? Inbyggt liksom. Wow, tänkte jag.

Jag hade inte bara en gitarr i nyllet. En gitarr med keyboard!

Måndagsmorgnar. Oh, är de inte underbara? Man ligger där och får helt sanslöst kraftiga depressiva anfall när tonerna från väckarklockan når ens vaxrensade hörselgångar. Jag brukar jämföra väckarklockans toner med ett människoliv.

Första tonen - Chocken - graviditeten

Andra tonen - Uppväxten - båda fruktansvärda

Tredje tonen - Livet, man inser det allvarliga.

Och så, simsalabim, några sekunder senare är det över! Precis som ett människoliv.

Varje gång jag hör en väckarklocketon, i t ex en film eller något, ryser jag och hela min kropp darrar för en kort stund. Jag har ofta funderat på att byta min ton mot en radiokanal. Fast då börjar jag väl rysa åt låtar istället. Fast det är väl inte samma låt varje gång jag går upp? Men jag hinner ju gå upp så många gånger så det inte spelar någon roll, att jag hör varje låt lika mycket, resulterandes i att jag får the shakes for all the wrong reasons av varje låt.. Förutsatt att kanalen inte är rockklassiker. BEHÖVDES INGA TRAUMATISKA UPPLEVELSER FÖR ATT RYSA OBEHAGLIGT AV DE LÅTARNA! OMG LOL.

När min mamma varit bortrest och ska komma hem blir min pappa jämt hyperstressad, vilket är otroligt underhållande för mig.

Han brukar vara den lugnaste, men nu skriker huset av jäkthet och måtte-du-inte-ha-lämnat-kvar-någon-smuttstvätt-framme. Tur för mig så har jag inte det, även om pappas ögon blev stora som meloner då han såg några av mina rena kläder ligga slarvigt slängda på min säng.

"VAD ÄR DET DÄR???"

Haha, it's fun to mess with parents..

Jag älskar automatiska dörrar, sånna som öppnar sig själva när man närmar sig dem. De öppnar för fina entréer.

Men går man fort med en gångstil som skriker "jag har ett mål", och dörren öppnar sig inte förrän man börjat sakta ner för att inte krocka med glaset, då ser det bara dumt ut.

Jag är inte speciellt förtjust i Blackan längre. Varje liten sak som direkt eller indirekt handlar om det blir enormt enerverande för mig.

Jag skulle vilja vara på gymnasiemässan nu, stå i en såndär monter med ett löjligt och övertrevligt häfte, och dela ut till alla nior. Jag skulle låtsas vara en "sann blackebergare", men efter en stund skrika "fly så länge ni kan!!"

Bara tanken på att vara en sann blackebergare gör mig illamående.

Undra varför. Min klass är ju asbra, I love it like a son of a bitch. Kanske är det alla lärare. Ja, det är nog dem.

Men samtidigt vill jag inte särskilt gå någon annanstans. Jag vet att det finns många dåliga skolor där ute, och jag vill inte riskera att hamna i nån av dem.

Men jag tänker aldrig (!!!!) bli en sann blackebergare.

Jag har G i bild!! Och jag som varit på typ fem lektioner! Mark Levengood har varit på fler liksom, och han går inte ens på gymnasiet!

Fast föga överraskande har jag IG i svenska, men det spelar inte så stor roll. Jag har G i bild!!!

Vet ni vad.. jag tror faktiskt jag ska gå på bilden imorgon! Ja!!

Givetvis så gick jag inte på den där svensklektionen med läraren som tydligen bara jag ser skräcken i.

I don't think blackan is for me.

Han kommer i en läskig variant nu också. I alla fall för mig.

När vår mycket givande svensklektion där vi analyserat en novell som jag starkt trodde var en metafor för en underårig prostituerad som skulle få ett boob job så kom vår randige lärare fram till mig.

- Ja, du, Johan, hur går det med uppgifterna? frågade han mig. (I've been bad och ligger efter med ganska mycket arbete, som jag lovat lämna in till honom... för några veckor sedan. Givetvis har jag inte ens tänkt på att börja.)
- Hehe ehh ja det går bra.. sa jag nervöst.
- Vill du lämna in imorgon eller ska vi komma fram till ett datum tillsammans?
- Ja ehh.. jag vet inte riktigt, sa jag skakigt med blicken bestämt fäst på marken medan jag packade ihop mina böcker.
- Vad är det du inte vet? sa han kallt.

Tystnad.

- Hehe........ jag vet inte riktigt...vad jag inte vet.. darrade jag fram.

Han såg ut att tycka jag var jobbig, eller nåt.

- Bestäm dig till imorgon så kommer vi fram till något då.

- Okääääj, sa jag befriande. Tydligen inte nog befriande.

- VAD SA DU???!!!!! skrek han ilsket, och tittade på mig med sina hemska bruna ögon med de där fucking buskiga ögonbrynen snea som det där tornet i Pisa.

- Okej..? sa jag, gav honom en uppåttumme med världens fake smile, gick ut ur klassrummet och skrattade ut all min kvarvarande nervositet.

Egentligen ville jag stanna kvar, skrika till honom att han kan stoppa upp sina uppgifter UP MY ASS och ge honom en blick som bara jag kan. Men jag blir nervös när jag ska prata med lärare. Speciellt när de är randiga.

Det verkar som om det bara är jag som hatar honom.

Jag ser inte fram emot att möta honom igen imorgon. Fast lite spännande ska det väl ändå bli..

Just nu har exakt 43 personer kommenterat Kenzas outfit "gRäDdViIiItT" som fått äran att bli dagens outfit tisdag.

Bland guldkornen av kommentarerna kan vi finna läckerbitar som;

faan va fint hår du har (Y)

och

skulle du vilja skriva på en bild åt mig?

med

Jag kom att tänka på en sak, man har aldrig fått se dig le (med tänderna) på någon bild. Varför inte då? Skulle vara kul å se hur det ser ut:)

Jag har hittat min favoritbrevbärare.

Det är en tjej. Hon plingade på dörren iklädd en blå fleece-outfit för att leverera ett paket imorse. Det är lite blött, den jobbiga snön ställde till det, sa hon lite suckande. (YES! SNÖHATARE! ♥) Skriv under där, sa hon glatt när hon räckt fram det.

Jag skrev under.

- Ha en trevlig dag!
- Detsamma! sa jag överlyckligt.

Alla behöver en glad, snöogillande brevbärare lite då och då.

Jag hade en euphoria moment igår då jag såg att all snö hade försvunnit. Jag la mig med ett leende på läpparna. Och nu, typ blabla timmar senare, snöar det igen?! SAD

Jag funderar på att ta med mig ett paraply när jag ska gå till skolan nu..

Nu har man börjat sälja julmust, lussebullar/katter/kanariefåglar och pepparkakor lite överallt...  å jah ba typ l-skar dt?????

Men det finns en oskriven regel för mig att inte äta något sånt förrän antingen första december eller första advent.

Och jag har en julmust i mitt kylskåp. Den liksom skriker "Öppna mig! I make life more fun!"

Men jag får inte. Sen varje dag när man kommer till tunnelbanan slås man av den starka doften av lussebullar/katter/kanariefåglar. De skriker också. Sätter något djupt inne mig på alarm lixoem. Men jag ska verkligen följa min oskrivna regel.

Undra om det finns nåt piller som tar ner min åtrå?

Nu har snön kommit. Den ligger brun, vit och, tack och lov, tunn lite överallt här utanför. Det är väldigt tråkigt tycker jag.

Jag hatar snö. Det finns inget positivt med det. Kanske något litet, litet positivt.. Men det är mest i vägen. Flyger runt, gömmer is under sig så man halkar, gör små barn hyper-eufori-glada så man tvingas se förfallna snögubbar på folks övergödslade tomtar.

Här i Sverige tvingas vi ju stå ut med snö i ungefär fem månader. Så det har bara börjat. Ta på vantarna, köp morötter, russin, knappar, bygg era fula snögubbar, om ni har tur så kanske tant Greta har stickat en orange halsduk som ni kan hänga runt "halsen".

För att ta ner Sverker Olofsson-faktorn några steg så kan jag väl nämna en positiv sak. Snö kan vara mysigt. Notera kan nu. Hoppas att det blir mysigt.

Ibland känns världen så enorm, och jag så liten. Jag känner mig som ett litet snöförmat plastkorn, i en såndär äcklig liten glassnöboll, som man kan skaka, så allt bara snurrar runt.

Jag vet inte vart jag vill komma med det där, men det kändes väldigt viktigt för mig att få ut det.

Liten. Plastkorn. Äcklig snöboll. Runt. Runt.

Då har vi det avklarat.

Om jag ska bli lite sentimental on your asses för en stund så orkar jag inte känna mig liten längre. Ska göra allt för att inte vara det. I alla fall inte vara liten under längre perioder. Och jag vet hur jag ska göra det. Tror jag.

Attention, hikers! All trails lead to mount J!

Det är onsdag morgon. Klassen ska på bio med alla andra samsamare. Vi är i Vällingby, det är kyligt ute. Jag, Suffe och Ellinor är lite tidiga.

Vi ställer oss utanför biografen. Där inne i den totalt folktomma lokalen står en ung kvinna som arbetar där, och hon öppnar dörren åt oss.

- Hejsan, upp där för trappan, sen ner till vänster.

Oj, jaha, har alla andra redan gått in? tänker vi. Och vi som var tidiga!

Vi går in i den här this-is-the-way-to-the-torture-room-liknande korridoren och går ner till vänster som vi blivit tillsagda.

Det är ett litet rum. Det är morgon. Det är buffé. Det är levande ljus. Det är tio stycken 50-åringar som knaprar på fullkornsfrukostbröd till Mozart-musik.

Det är ursäkta, vi har visst kommit fel.

Jag är i skolan, i datasalen. Det är bara jag och tre klasskamrater här. Och någon random dude-trea i andra sidan rummet. Det är bäckmörkt ute. Vi slutade för snart två timmar sen.

Vi håller på med ett sociologiarbete. Det ska vara inne på fredag. Arbetet handlar om utländska medborgare och kriminalitet. Här sitter vi och försöker skriva så politiskt korrekt som möjligt, för att inte såra någon person alls. Och för att få högre betyg. Vår lärare, som jag totalt älskar #1 och #2, vill att vi ska döda fördomar.

Det går inte så bra. Vi är rätt så aggressiva alla fyra för tillfället. Men vi försöker, det är det som räknas.

Jag är trött. Jag sov fem timmar i natt. Mina tre medarbetare sitter bakom mig och diskuterar någonting. Jag orkar inte. Faktum är att jag inte bidragit speciellt mycket under de här två timmarna. Jag har mest relaxat.

Jag ska fortsätta relaxa. För nu ska vi hem.

Hoppas jag.

Ahh, ännu en inställd NK-lektion! Vi hade det igår också, alltså. På tvn stod det "Läs om kretsloppet blablabla". Idag stod det "Fortsätt läsa". Haha, hon förväntar sig verkligen att vi ska läsa? Hahahah

Okej, idag hade vi det i alla fall sista lektionen = upplägg för upptäcksfärder. Med andra ord sätta sig på gröna linjen och se var man hamnar. Idag steg vi av på Odenplan.

Jag och Laiza ville upptäcka denna exotiska plats, medan He och So (nya nick, definitivt) kände sig lite angelägna att slå sig ner på coffeehousebygeorge. JL är strömmen alltså, så de fick stå ut med att vi skulle passera nån köksaffär och annat spännande, innan latte.

Väl där blev det sanning konka och lite för mycket hemligheter kanske, men efter en "Vanilla fun" och en sockerchock efter sockerbakelse-tävling-inte-slicka-sig-om-läpparna med L så känns allt så väldigt.. japp.. lätt att säga, kanske.

Jag brukar ha trekanter i duschen. Jag, duschhuvudet och mina fantasier. Vi är en rätt så märklig trio, vi tre.

Det slår mig bara helt plötsligt: tänk om jag tog jobb på McDonald's nu. Nu bara. Sluta skolan, McDonald's Kungsträdgården imorgon. Hur skulle mitt liv då se ut om 20 år, när jag är härliga 36?

Var bor jag, hur ser mitt civilstånd ut, nätdejtar jag, har jag herpes, gillar jag pannkaka. Alla dessa frågeställningar kommer på en gång. I duschen. Och jag undrar verkligen.

Egentligen vill jag nog inte veta. Men när jag står där i duschen så känns allting bara så.. fantasirikt, och undrande, och assåh-jah-måste-bah-veta. Men jag kommer ju givetvis aldrig att veta. För många överraskande så är jag faktiskt smart, och slänger inte bort mitt liv sådär. Men det är ganska intressant. I alla fall när jag står i duschen.

---

(Lisa from DA HOOD fick ett litet gästspel där nere haha. Synd att vårt lilla party fick avbrytas ;))

Yo! My name is Lisa, I'm da freak in Johns klass. Whatup, dog? Aja, detta är alltså Johans bästaste bästa vän Lisa som talar. Det krävs nästan en fanfar, men vi nöjer oss med en helt ny värld *Ifrån ett annat perspektiv*.

Nej men allvarligt. Jag och Johnny Boy är in da freakin' datasale and we're partyin' 'til were purple! YO!

Kisses, you know y'all love me!

Då var man hemma igen! En vecka fylld med 28 grader och sol blev efter en 6-timmarsflygning med spännande kabinpersonal till snö och hela 3 plusgrader.

Det var ganska underbart, trots att min resfebernivå liksom hade gått upp till 180 och jag inte alls kände för att åka bort. Men efter gått upp strax efter 03:00, åkt till Arlanda, fått en ny kapten efter den första blivit sjuk, suttit bredvid svenssons som beställer in whisky klickan 7 på morgonen (HALLÅ?) och kommit ner till öarna så kändes allt helt plötsligt mycket lättare.

Jag beredde mig för en vecka där jag kunde briljera med mina spanska fraser jag lärt mig. Slår oss ner på en resturang, får menyn och ska beställa.
Servitrisen: Heej, välkomna, vill ni ha något att dricka?
Svensk. Fucking. Alla. Var. Svenskar. Det enda jag fick säga till en spanjor var typ banana split och no comprendo.

Bad, sol och drinkar. Japp. Jag känner mig nästan hel igen!

Lista över vad jag kommit fram till under min vecka i Spanien

- Spansk Sprite är äcklig.
- Biljard är beroendeframkallande.
- Det är lätt att få en finsk ton när man försöker säga något spanskt.
- Kameler låter läskigt (Vi var och red kamel i bergen en dag. Hett, förtjänar nog ett eget inlägg.)
- Spanjorer har i stort sett bara runda magar, förutom om de jobbar i en exklusiv affär eller är livräddare, då är de platta.
- Det är oerhört jobbigt att få sand i ögonen.
- Det är lätt att kasta ut is från resturanger, resulterandes i att någon antagligen blir blöt.
- Folk gillar att gå hand i hand (menar verkligen gillar det!)
- Det är kallt att bada när solen går i moln.
- Det är faktiskt ganska gott med bubblor i vattnet, ändå.
- Spanjorer är väldigt viktintresserade, då det finns en våg var 50 meter.
- Folk, speciellt servitörer och taxichaufförer, är stressade för ingen uppenbar anledning.
- Gran Canaria är inget ställe man åker tillbaka till förutom om man är pensionär, rädd för folk som inte kan svenska eller om man har en för stor kolesterolhalt.

Spännande kabinpersonal

Vi har precis startat från Arlanda
- TJOHOOOOOOOOOO!! Då är vi påväg!!!

Taxfreeutdelning under flygning
Flygvärdinna #1: Ger daim till Flygvärd #1. Lars, den ska till mannen där borta i svart t-shirt.
Flygvärd #1: Vem då?
Flygvärdinna #1: Han med väldigt lite hår på huvudet.
Flygvärdinna #2: Men Anne-Lie!

Matservering
Flygvärd 1#: (ger matbrickor till mig och min pappa) Tvåååå calzone dååå ;D Hehehe.
Jag: Jaha.. (Till pappa) Bilen går bra?

Lite bilder


                          

Strand                                      Kamel! Ser ju sådär lagom underhållen ut :P



                               

Jag hur het som helst i mina nya brillor.         Mysiga hotellet.
ELLER INTE. Eller jo.