Drambuie

Åhh, jag vet inte vad som hänt med mig. Helt plötsligt förra veckan fick jag en sjuk kärlek till alfapet.

Det hela började med att sjuklingen jag och sjuklingen Niccie båda var hemma för ja, surprise, sjukdom. För att fördriva vår värdefulla *host* tid så kom jag på att vi kunde spela....alfapet... på Betapet.com. Lamt och helt utan risk för att smitta varandra! Sinnesförvirrade Nicole svarade ja, och helt plötsligt sitter vi två där, i spelrum giraffen, spelandes alfapet, med en spelbräda med ord som "bu", "nej" och "tarm".

Sedan dess har jag varit en frekvent spelare med D här på kvällarna. Med godbitar till ord som "si", "ren" och "tå" har mitt missbruk bara blivit större och större. Jag kan nästan inte gå och lägga mig utan ett parti alfapet spelat under dagen.

Är det här normalt? Har detta något att göra med min tonårskris för att jag fyller 16 om en vecka? Känner min kropp att jag behöver växa mentalt lite grann? Kompenserar min hjärna för alla år mina talanger varit outnyttjade? Kommer jag någonsin få till ett ord som fastighetsregistreringsverksamheten med en x3 ruta?

Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag just nu älskar alfapet, och om du nu mot all förmodan skulle få tanken "Men shit vad härligt det skulle vara med lite alfapet nu på kvällskvisten!".. Call me! Eller om du nu har Telia kan du ju msn-a mig, så slipper du betala så mycket. Jag lider med dig!