Sengångaren

Jag var påväg hem från bussen här om dagen, det var mörkt, då en kvinnlig skugga började närma mig med allt större fart. En kort stund senare hade hon gått ut lite på kanten om vägen och ökade takten i sina steg. Det var helt uppenbart att hon försökte gå om mig.

Jag blev något oerhört förolämpad.

Försökte hon insinuera att jag gick långsamt? Jag kan tala om för er att jag inte går långsamt, tvärt om. Ibland brukar jag medvetet försöka gå långsammare då jag inte vill att folk ska se på mig som killen som går alldeles för fort.

Jag tänkte inte låta denna kvinnas försök att gå om mig lyckas. Detta var en strid som jag inte skulle vika ifrån.

Så jag ökade takten. Hon ökade takten. Jag gick något ruskigt fort, men väl anpassat så att hon inte kunde gå om utan desperat halvsprang en knapp halvmeter snett till vänster om mig.

Tillslut lyckades hon gå om mig. Då började jag gå lika fort som henne, precis bakom.

När hon kom fram till sitt hus fortsatte jag bara förbi. Jag kände mig nöjd och hoppades att hon får en tankeställare nästa gång hon försöker att gå förbi någon.

Jag går inte långsamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0