Drambuie

Oglamourösa, bullrande rakapparater säljer som aldrig tidigare. Därför kommer Veckans Attack handla om ingen större än Idol-Sam.

Ja, igen. Nu när vi ändå är inne på Idol.

Jag gillar dig verkligen inte, Idol-Sam. Har svårt att riktigt se varför någon alls gillar dig.

Kanske är det för att du ser ut som en ryggförlamad tysk när du sjunger. Kanske är det för att du bär keps. Den där motbjudande, oangenäma, mysterilösa, helt brutalt opassande kepsen.

Jag undrar verkligen vad du har där under kepsen, Idol-Sam. Kanske har du en såndär alienhjärna som man ser i lågbudgetfilmer från 90-talet. Kanske har du en helt normal flint som liksom ropar "Sam, släpp ut mig!" och du helt maniskt skriker "Neiii!!" och skrattar som Häxan Hia Hia. ELLER så har du ett till ansikte där bakom som i den där Harry Potter och Det Manodepressiva Flyendet från Biosalongen-filmen! Det tror jag på!

Men vad underbart, Idol-Sam. Har han också en röst som en matberedare?

För vi måste verkligen prata om den. Den där rösten som ger mig rysningar av helt fel anledningar.

Du brummar verkligen, Idol-Sam. Jag kommer ihåg när du sjöng Purple Rain, och jag var nära på att skrika till pappa att sluta raka sig.

Jag vill bara ta med din eventuella, framtida b-skiva upp till taket av kaknästornet en varm vårmorgon.

Och hoppa.

Men så långt behöver det väl inte gå, eller hur, Idol-Sam?

Svenska folket sitter där hemma i sofforna, leker Kishti Tomita och yttrar att din röst är så speciell, så unik, så vad en artist behöver. Jag skulle vilja säga att din är röst är väldigt speciell, väldigt unik, väldigt jag-har-hellre-en-förstoppning-än-lyssnar-på-den.

Kanske är det bara jag. Det verkar som det bara är jag.

Så, ja, vi ses väl på torntaket i april, hoppandes ut från en värld där man tillåter skånetillverkade rakapparater få vibrera stelopererat på bästa sändningstid.

Men tills dess:

Snälla, ta av dig kepsen!