Drambuie

Just nu mobilbloggar jag direkt från Nobelmiddagen! Jag sitter här till bords - middagen har varit framme i cirka en kvart och ingen förstår riktigt vad det är. Fint ska det tydligen vara.

Nyss såg jag nån dansk prins med ett sockerrör i ena handen. Det tyckte jag var lite udda.

Snart delas första priset ut!

Nu kom pappa in i mitt rum med ett leende på läpparna. Jag har fått användning för matematik! sa han.

Jag antog bara att han sa det för att jag jämnt säger att lära sig matematik inte fyller nån funktion.

- Jag ska räkna ut en vinkel av trappan (han bygger ett räcke, red anm). Men då kan man inte bara använda pythagoras sats utan jag måste även använda pottifuttiluttimetoden.*

Jag svarade att jag aldrig kommer bygga ett trappräcke så jag har fortfarande ingen använding för matte.



*Metoden heter egentligen något annat, jag minns inte, trots att det var 2 minuter sen jag hörde dess namn

På bordet stod det en karaff. Inte vilken karaff som helst. En glöggkaraff.

I denna glöggkaraff fanns det en skvätt glögg kvar.

Äh, jag tar nog lite glögg, sa pappa när han och jag stod i köket.

Jag sa till honom att den glöggen stått där i två dagar och den var säkert full med bananflugor.

Han svarade.

Mandlar, russin, flugor, samma sak! medan han la in en kopp i micron.

Jag vet att han skämtade, men om han inte gjorde det skulle det bara finnas ett ord att beskriva detta.

Ett ord.

Det ordet kommer snart. Vi är strax tillbaka.

När min hindubror kom in i köket och frågade om var man kunde mata fiskar tänkte jag att denna kvällen var ju precis som alla andra.

Min hindubror tänkte sig att mälaren kanske var ett bra alternativ. Mina föräldrar sa dock att nej, det var det inte alls för det är alldeles för strömt och kallt så det alternativet kastades bort. De kom inte heller på nåt annat ställe där han kunde mata fiskar.

Vi frågade honom - varför vill du mata fiskar? Det fanns ingen anledning, sa han. Han ville bara mata fiskar.

Jag föreslog paddammen vid träsket vid min skola, men det förslaget lockade honom inte speciellt.

Nyss när jag kom in från snöstormen möttes jag av min hindubrorsa i hallen. Han var mitt inne i en utövning som närmast kan beskrivas som en blandning mellan meditation och stretching.

Upp sträckte han sig, och sen ner, sen la han sig på golvet, sen upp igen, upp med armarna, böjde överkroppen.

Inte brydde han sig om att jag nyss kommit in.

Från hans Sony Ericsson-mobil kom det indiska och orientaliska toner.

Ibland undrar jag hur jag lever.

Nu har det börjat snöa ordentligt och jag kunde inte vara gladare över det. Det är första gången på flera år som jag känner att jag kan välkomna vintern glädjligt. Och det är väl fint.

Därför har jag i helgen köpt skor och jacka så jag inte ska frysa. Hela kalaset gick på sisådär 3286 kr men det skyller jag på inflationen. Jackan ser ut som den kommer direktimporterad från forna Sovjet och skorna är en björns. Men jag är nöjd ändå.

Idag fyller vårt hus 20 år. Jag tror det var smålänningar som byggde det.

Grattis Barthalomeus

Idag när jag åkte hem på bussen så kände jag en stark doft av alkohol. Bakom mig visade det sig att det satt en medelåldersman, i folkmun ibland kallad fyllo.

Plötsligt yttrade sig en mörk och sluddrig röst bakom mitt huvud.

- Jag ska av på Bällstavägen.......

Mannen hade förvarnat en stackars pojke som satt bredvid honom. Hehe okej, fick mannen till svar. Det var uppenbart att de inte kände varandra.

- Så du går i plugget?? fortsatte han. När pojken med en klump i halsen svarade ja, frågade han varför.

- Därför att man måste heheh... sa pojken.

Sedan kom mannens station, och han gick av efter pojken rest sig.

Efteråt funderade jag på om jag skulle vända mig om och fråga pojken "hur kändes det där då?", men jag tänkte det skulle nog verka lite för Peter Settman, så jag avstod.

När jag läste detta förut så tyckte jag det var lite spännande, och min tanke gick genast till min bror Frullefralle, som, i alla ädelhet, är en högklassificerad datornörd som då och då är på så kallade nattgibb, slarvigt översatt till svenska av mig som "sitta uppe hela natten med ett gäng andra datornördar och lana oavbrutet." Under dessa är det enda man förtär billys pizza och coca cola.

Jag var då givetvis intresserad av hur han såg på denne 15-årings kollaps. När jag frågade fick jag till svar:

- Ähh, nybörjare.

När jag förut var uppe i köket pratades det om lite allt möjligt under matlagning. Mamma tyckte att staten skulle subventionera mera så saker blev billigare. Pappa sa då, bevisandes att han har koll på aktuella händelser, att alla Nordea-chefer kanske kunde subventionera.

Mamma svarade.

- Ja det är helt sjukt. Jag skulle ärligt talat kunna ställa upp dem på en rad och skjuta dem allihopa.

Jag blev helt chockad, vad var detta för grymheter jag aldrig tidigare skådat i min mor? Fantastiskt!

Jag och pappa skrattade, men mamma var helt seriös.

- Jag skulle absolut stödja något sånt beslut.

Pappa svarade.

- Det kanske finns en grupp på Facebook.

Allt blev så wow och 2008 och american apparel helt plötsligt.

Nu har jag inte bloggat på år och dar. Jag förstår att detta måste ha varit extremt jobbigt för alla mina fem läsare.

En av målarna visslar hela tiden. Det stör mig något extremt.

Jag har varit vaken en stund nu men har inte vågat lämna rummet. Eller velat. Jag vill inte se dem. Så att äta, ja det får bli någon annan dag.

Jag tror jag har vätskebrist.. Men dricka, det går inte.

Det får bli imorgon. Eller ikväll, om jag har tur.

Dagens fika på Odenplan, runt hörnet - i en gränd.

Lilla Madde tyckte att min fika - väldigt god latte så innerstad som jag är hehehe - och Budapestbakelse (49 kr tillsammans) tog priset som gubbfikat. Något som en pensionär skulle beställa. Men en pensionär skulle aldrig beställa in en latte. Det gör bara cityboys som jag.

Maddes tog priset som barnfikat. Och det är ju förståeligt. Päronmer och chokladboll. När ska vi hoppa i bollhavet?

Mitt organisationsprov där ordet krusbär ingick där jag fick 4 rätt. Jag tycker det är kul att se poängkravet för MVG och sen jämföra med mitt resultat.

Krusbär.

Och VEM kan detta vara? Vem är det som så prydligt går till skolan, till och med i ett riktigt ruskväder?

Nu tänkte jag publicera lite bilder. Jag kan ju börja med den här. Någon som känner sig lite utvald och söööt kan ju gissa vad det en gång i tiden var. Innan grove Johan la slag på den. Grr.

Igår hade mamma köpt kakor, och inte vilka kakor som helst, utan pepparkakor. Jag bara stirrade på dem.

- Mamma, det är oktober, sa jag.

- Vadå då? fick jag till svar.

Förstår hon inte det? Pepparkakor hör ju till julen och får endast förtäras i december och eventuellt januari. Likadant med julmust.

Jag sa detta till henne. Hon svarade bara med ett jaja.

Jag tittade på min bror Frullefralle som satt och åt dem. Är de goda? frågade jag. Till svar fick jag ett långdraget mmmmmmmmm.

Jag reste mig upp, gick ut till köket och hämtade en påse Göteborgskex med vaniljfyllning, sånna som säljs året runt.

Sen gick jag tillbaka, öppnade min påse och åt mina hederliga kex medan jag tittade på pepparkakorna.

Jag har principer.

Imorgon och under ett par dagar ska två människor måla vardagsrummet. De kommer väl vid 8-tiden.

Eftersom jag har lov är detta rätt så jobbigt.

Jag är lite nervös. Vad ska jag säga till dem?

Godmorgon, jag ska bara hämta lite frukost.

Nu ska jag in i duschen.

Fast det där låter lite översocialt. Jag tror jag bara kör med ett hej. Sen får de tänka lite själva.

Han ska nog hämta frukost.

Hans hår ser förjävligt ut, han ska säkert duscha.