Drambuie

På bordet stod det en karaff. Inte vilken karaff som helst. En glöggkaraff.

I denna glöggkaraff fanns det en skvätt glögg kvar.

Äh, jag tar nog lite glögg, sa pappa när han och jag stod i köket.

Jag sa till honom att den glöggen stått där i två dagar och den var säkert full med bananflugor.

Han svarade.

Mandlar, russin, flugor, samma sak! medan han la in en kopp i micron.

Jag vet att han skämtade, men om han inte gjorde det skulle det bara finnas ett ord att beskriva detta.

Ett ord.

Det ordet kommer snart. Vi är strax tillbaka.