Drambuie

Jag tycker att det är lite underligt med oss människor. Vi skrattar åt allting. Jag har börjat märka att vi skrattar speciellt mycket åt saker som är dåliga, saker som egentligen har noll humor i sig, men som görs roliga av vårt skratt.

Imorse när jag satt på bussen och filosoferade som vanligt, satt det en man och en kvinna i övre medelåldern bakom mig. De hade nyss klivit på, och de var mitt inne i ett samtal. De kände varandra mer än känner inte riktigt men känner ändå.

Kvinnan frågade mannen glatt och omvårdande: Hur är det med Lisa? (jag antog att det var frun), varpå mannen svarade följande:

Hon är hemma, hunden har skitit ner hela heltäckningsmattan hahahahahahahahahaha.

Jag själv började fnittra. Heltäckningsmatta, hehe. Men sen kom jag på mig: vad var det för roligt med det där? Stackars Lisa står där hemma och moppar bort tarmpaserat torrfoder hela dagen och har jättetråkigt. Hur kul är det?

Varför skrattade vi då?

Ja, det vet varken du, eller jag.