December

Idag är det första december. Jag har druckit julmust like hell.

Det kändes som det var på tiden!
image64

Idol-Andreas

Idag måste du väl ändå åka ut. Inte nog med att ditt hår är en sån katastrof så inte ens Röda korset skulle ge det kaffe, men du har mysteriskt nog hållt dig kvar hela hösten pga din litauiske(?) frus hårrabattskampanjer.

Inte för att jag bryr mig ett dugg, men jag vill gärna skippa se fler rubriker om jurymedlemmar som slår sönder sina loger.

Fast det skulle i och för sig vara ganska kul.. En bild på Aftonbladets förstasida som visar Kisthi Tomita medan hon hoppar ner från kaknästornet i desperation. Jo, stanna kvar Andreas.

Borstade tänderna med antirynkkräm

I morse var en konstig morgon. Jag var rätt så trött. Så trött så jag borstade tänderna med antirynkkräm.

Tror jag.. Allt jag vet är att jag hade en vit klick på tandborsten - likt tandkräm - och efter det suddiga minnet av tandborstningen en stark smak av L'Oréal Paris i munnen. Och en enorm torrhet.

Jag vet inte. Jag tror mig minnas att jag tog på tandkräm. Men varför mitt tillstånd i munnen efteråt?

Jag tänker mig följande:

1. Min brorsa hade doppat tandborsten i mammas antirynkkräm. Tandborsten var trots allt väldigt blöt och underlig när jag tog fram den.

2. Någon hade smygit sig in i mitt rum på natten och gett mig tabletter med hallucinerande effekter. Det är inte helt osannolikt. Ryska maffian är ju trots allt efter mig.

3.
Jag var bara allmänt dum och tog antirynkkräm på tandborsten.

Men jag borde känt något medan.. ÅH ALLT ÄR SÅ CREEPY.
image63

Färga håret = KICK

Nu sitter jag här och försöker tänka, men det går inte så bra.

Färgade håret - fick inte jobba

Que?? Qui?? DONDE??

Markus arbetar med att montera reklamskyltar ute hos olika kunder. Då kan man inte se ut hur som helst, menar chefen Stefan Dinesson.

Ja, håret är inte vackert. Ja, han ser ut som en karaktär ur "Scream". Men varje individ borde få ha rätt att montera reklamskyltar. Han rör ju på sig! Så länge grabben inte ska agera stylingkonsult eller komma närmare mig än 100 meter ser jag inte problemet.

"Otroligt gripande..." DN

Annat jag brukar göra när jag har tråkigt är att gömma mig för reklamen på t ex aftonbladet.se. Det finns ju reklam till höger på sidan, och om man scrollar ner tills att reklamen tar slut så följer en reklambit med. Det är ytterst underhållande att rymma från den. Upp och ner upp och ner.

Jag vägrar att veta att GE Money Bank har 0 kr i valutaväxlingsavgift.

Sekt?

Ibland känns mitt liv lite tråkigt. I alla fall nu när jag intravenöst tar engergikickar för att orka plugga historia.

Så nu började jag fundera på att gå med i någon sekt. Sånna människor är ju alltid intressanta liksom. De hamnar i tidningar, får skriva böcker, får nattradioprogram där de berättar om sina år under total lydnad, grova hot och makaber misär.

Jag tror jag skulle bli en bra sektmedlem.

Fast det kanske är lite jobbigt ändå. Ja man vet ju liksom aldrig vad ens ledare vill med en. Jag kan ju för all del få värsta nutjobet som vill hedra någon hinduisk gud genom att begå självmord med mig och Tedde, min sektmedlemsbästis. Kanske hoppar vi från nån klippa i Dalarna, medan vi skriker något hjärtskärrande poetiskt till guden al Hamakasha, en sjufotad schimpans/slash/dvärgkanin.

Det tror jag jag inte skulle gilla faktiskt.

Men det är i alla fall kul att leka med tanken.

Min rasse till bror

Det är värst vad man får reda på här på kvällarna runt blåa linjen.

Medan jag stod och värmde min mat i micron stod lilla Frulle, aka min tvillingbror - som trots sitt smeknamn är längre än mig -  och tittade på diskbänken. Han tog fram en limpa bröd, franska, u know, sånt där ljust.

- Den ser god ut. Fast den är för brun, sa han.

Rassealeeeeert

Inlägg 100: Discokväll

Jag har discokväll här. Min mamma kom in, vi satte upp en liten kort truddilutt till Anita Wards "Ring my bell". (Ja, jag har lyckats övernörda mig själv.)

Mamma: You can ring my beeeeeell, ring my bell

Jag: DING DONG

Mamma: You can ring my beeeeeell

Båda: DING DONG

Slowly.

Fade.

Out.



Inlägg 100. Åh, vad stolt jag är. Jag har fyllt hela 100 inlägg med onödig skrift. Nästan så man blir tårögd. :)

Veckans topp 5!

Veckans topp 5! Det var ett tag sen jag gjorde en, och det känns som tiden verkligen är kommen nu igen.

Vi börjar med den negativa listan, what else. Idag får den heta Idol 2007!

5. Att hitta ett hönshuvud i grillad kyckling-påse. Jag vet inte hur jag skulle reagera, för att vara ärlig.

- Det kan inträffa i och med att kycklingarna styckas automatiskt med maskiner, säger företagets vd Jimmy Samuelsson.

Ni får säkert hur många kunder som helst nu.

4. Michael Clayton. En av de sämsta filmer jag sett när det kommer till handling, med George Clooney i huvudrollen. Ena stunden pratar han med någon som kört på en cyklist, sen klappar han några hästar, sen sprängs hans bil i luften. FUN!

3.
Helg-TV. Det finns inga ord hur mycket det suger. Igår kväll kunde man t ex se kortfilmen "min kroatiska näsa" på svt 1. Jag missade den tyvärr.

2. Att Idol jury-Daniel kan göra rubriker. Igår kunde vi se en bild på hur hans fot gjort ett avtryck i hans loge till Idol-studion. Han hade varit "ursinnig." Varför bryr sig inga kvällspresser när jag vandaliserar andras egendom?

1. Ettan på veckans negativa lista är barn. De irriterar mig så himla mycket. De bara skriker och gnäller. Som mig alltså. Men jag hatar inte mig själv. Det kan ni se här nedanför.

image61

I don't like you

Den positiva listan, som idag heter Johan. ;)

5. Positiva listan börjar den här veckan med könssjukdomen herpes. Egentligen är den väl ganska dålig, det är ju trots allt en sjukdom, men den är tydligen lättbotad och det är helt gratis att testa sig. Det läste jag i alla fall i ett häfte till nåt ungdomscrap. Vårt samhälle behöver en oallvarlig men ändå skrämmande sjukdom som denna.

4. Celine Dion ställer in konsert för hon blir mobbad. Det är bra. KäNdIzAr ska skicka ut en vibb att de har känslor. Så, Britney lär dig av canadian mama. Ställ in en konsert istället, raka inte av ditt hår.

3. Mmm, bakelser. Idag hade jag lyckan att få äta en tårtbit från Spångas (that's blåa linjen to you Ekerö- och Brommabarn) konditori. Marräng och grädde och mmmmmm.

2. Att vädret håller sig snöfritt. Jag kan titta ut genom fönstret och riktigt njuta av att ingen snö ligger där på marken. Igår gick jag ut i bara en tjocktröja, och frös inte. Det skulle jag aldrig kunnat göra med snö. Nej det är typ sensommar här öpp i norr.

1. Positiva listans guld går denna vecka till att det snart är december. Om bara några få dagar kan jag äta lussebullar/katter/kanariefåglar, pepparkakor, dricka julmust, glögg, annat oväsentligt som är obligatoriskt nu när det är mörkt ute. Det ser jag verkligen fram emot. Totally. Bara snön uteblir så.
image60

image62

Marilyn Monroe var en sann pepparkaksälskare. Här, när bilden togs, har hon precis upplevt smaken med en skiva ädelost ovanpå.

PINSAMT: Lisa explains

Ja, detta förtjänar sig sin egen plats här. Saxat från Lisas anonyma blogg.


Igår var jag, Johan och Helena hemma hos Sophie. Sophie och Helena skulle göra en uppvärmning till en dans, men jag och Johan kände att det var dags att våldgästa Sophies hem och äta upp hennes köttbullar, så vi gjorde det. Men när vi väl var hemma hos Sophie så var vi ju tvungna att vänta på att de skulle göra klart sin dans. De blev klara klockan fem. Och under den tiden så var jag och Johan tvungna att roa oss på något sätt, det blev självklart karaoke "My heart will go on". Och det lät inte särskilt vackert. Vi sjöng den typ fyra gånger, i stämmor såklart, och blev allt mer hesa. När vi slutade den fjärde omgången hörde jag något ifrån rummet bredvid. Det lät som en gitarr, och jag bara OH NO! Sophies brorsa hade kommit hem och vi hade inte hört det för att vi hade sjungit så högt - och falskt! Snacka om att skämma ut sig! Johan fick värsta seisure och RINGDE till nedervåningen till Sophies mobil och SKREK: VARFÖR SA DU INTE ATT DIN BRORSA HAR KOMMIT??
Två sekunder senare hörde vi typ hur Sophies brorsa hade börjat vissla på låten "My heart will go on" och där försvann alla våra förhoppningar om att han kanske inte hade hört oss. PINSAMT!

Å, det var så roligt! Johan kommer nog aldrig bli densamma. Han sa: Jag kommer aldrig visa mig här igen! Och han var allvarlig också. Det var det roliga.

Annat jag och Johan gjorde för att underhålla oss var att spela pingis, sjunga lite mer: Aladdin och Jasmine, Mariah och Whitney i några fina duetter... Hahaha!


Det där var det första jag tänkte på i morse när jag vaknade upp, och det här måste bearbetas med some serious pills. Kanske minttabletter.

Lisa var lite snäll i sin beskrivning om min reaktion också. Kan säga att jag låg gömd under Suffes säng och hyperventilerade i typ fem minuter. Hela eftermiddagen sen gick jag runt med en hand framför ansiktet. SÅ stolt var jag.

Jag måste också poängtera att brorsan går i trean i Blackeberg, och att jag nu varje dag i skolan kommer klä mig i heltäckningsburka tills ungefär mitten av mars nästa år.

En förmiddag i loungen

Just nu sitter två IVIK-ar bredvid mig nu när jag här i skolan sitter i ljushallen, aka loungen, då jag väntar på att Lisa ska sluta sitt utvecklingssamtal. Snart ska vi invadera Västergöksvägen.

IVIK-arna är högljudda och pratar nåt roligt språk. Jag har inte mött deras blickar än. Tanken skrämmer mig lite.

Nu slog den ene i bordet. Hårt.

Och nu high fivar dem.

Nu igen. Jag förstår inte riktigt varför. Jag tror den ene lyckades komma in på datorn.

Nu blev det tyst. Och nu skrattar dem. Och nu bankar den ene på bordet igen.

Jag är underhållen.

Nu ska jag kolla hur de ser ut.

HAHAHA, en är Caliente!!  MADDES - matchmaker och ibland världsberömd popstjärna - RAGG!!

En dag i Blackan alltså. Nu ska jag upp fem trappor och möta Lisa, hennes pappa, och gömma mig för hennes mentor, NK-läraren, som jag är mycket rädd för.

PS. Calientes vän stönade precis "eeeehhh åååååhhhhh.... OOOOH Gooooood!!!"

Skoja

Just kiddiiing ;) I ain't quittin nothin. Jag tänker fortsätta skriva inlägg med en onödighetsfaktor på genomsnitt 54% fyllda med.... Johanness, Johanity.

You know you love me.

Slutar blogga

Nu slutar jag blogga.

Tack och adjö.

Gitarr i nyllet

Idag var bussen sådär proppfull igen. Jag hade lyckan att framför mig ha en fjortis bärandes en gitarr på ryggen. Den hamnade i mitt ansikte.

När jag backade lite fick jag en lite klarare vy över gitarren. Den var gömd i ett sånt där svart fodral. Den hade en liten märklig form. Den var inte speciellt lång, och undertill gick det liksom ut en liten "vinge" på en sida.

Jag slogs av insikten att det kanske inte var en gitarr. Det var en keyboard.

Men sen så tänkte jag igen. Vem bär en keyboard på ryggen? Speciellt en keyboard som har en hals. Nej, det måste varit en gitarr.

Men det kunde ju samtidigt inte varit en gitarr, tänkte jag igen. Inte en vanlig gitarr i alla fall. En gitarr.. med keyboard i sig? Inbyggt liksom. Wow, tänkte jag.

Jag hade inte bara en gitarr i nyllet. En gitarr med keyboard!

En måndagsmorgon

Måndagsmorgnar. Oh, är de inte underbara? Man ligger där och får helt sanslöst kraftiga depressiva anfall när tonerna från väckarklockan når ens vaxrensade hörselgångar. Jag brukar jämföra väckarklockans toner med ett människoliv.

Första tonen - Chocken - graviditeten

Andra tonen - Uppväxten - båda fruktansvärda

Tredje tonen - Livet, man inser det allvarliga.

Och så, simsalabim, några sekunder senare är det över! Precis som ett människoliv.

Varje gång jag hör en väckarklocketon, i t ex en film eller något, ryser jag och hela min kropp darrar för en kort stund. Jag har ofta funderat på att byta min ton mot en radiokanal. Fast då börjar jag väl rysa åt låtar istället. Fast det är väl inte samma låt varje gång jag går upp? Men jag hinner ju gå upp så många gånger så det inte spelar någon roll, att jag hör varje låt lika mycket, resulterandes i att jag får the shakes for all the wrong reasons av varje låt.. Förutsatt att kanalen inte är rockklassiker. BEHÖVDES INGA TRAUMATISKA UPPLEVELSER FÖR ATT RYSA OBEHAGLIGT AV DE LÅTARNA! OMG LOL.

image59

Stressed out homecoming

När min mamma varit bortrest och ska komma hem blir min pappa jämt hyperstressad, vilket är otroligt underhållande för mig.

Han brukar vara den lugnaste, men nu skriker huset av jäkthet och måtte-du-inte-ha-lämnat-kvar-någon-smuttstvätt-framme. Tur för mig så har jag inte det, även om pappas ögon blev stora som meloner då han såg några av mina rena kläder ligga slarvigt slängda på min säng.

"VAD ÄR DET DÄR???"

Haha, it's fun to mess with parents..

Dörrar

Jag älskar automatiska dörrar, sånna som öppnar sig själva när man närmar sig dem. De öppnar för fina entréer.

Men går man fort med en gångstil som skriker "jag har ett mål", och dörren öppnar sig inte förrän man börjat sakta ner för att inte krocka med glaset, då ser det bara dumt ut.

Never

Jag är inte speciellt förtjust i Blackan längre. Varje liten sak som direkt eller indirekt handlar om det blir enormt enerverande för mig.

Jag skulle vilja vara på gymnasiemässan nu, stå i en såndär monter med ett löjligt och övertrevligt häfte, och dela ut till alla nior. Jag skulle låtsas vara en "sann blackebergare", men efter en stund skrika "fly så länge ni kan!!"

Bara tanken på att vara en sann blackebergare gör mig illamående.

Undra varför. Min klass är ju asbra, I love it like a son of a bitch. Kanske är det alla lärare. Ja, det är nog dem.

Men samtidigt vill jag inte särskilt gå någon annanstans. Jag vet att det finns många dåliga skolor där ute, och jag vill inte riskera att hamna i nån av dem.

Men jag tänker aldrig (!!!!) bli en sann blackebergare.

Wihoo

Jag har G i bild!! Och jag som varit på typ fem lektioner! Mark Levengood har varit på fler liksom, och han går inte ens på gymnasiet!

Fast föga överraskande har jag IG i svenska, men det spelar inte så stor roll. Jag har G i bild!!!

Vet ni vad.. jag tror faktiskt jag ska gå på bilden imorgon! Ja!!

Nej

Givetvis så gick jag inte på den där svensklektionen med läraren som tydligen bara jag ser skräcken i.

I don't think blackan is for me.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0