Drambuie

När jag skulle åka hem igår och steg på bussen slogs jag av hur lite folk det var på den, vi var ungefär 8 stycken och det här var i rusningstrafiken vid 16-tiden. En dam steg av efter att ha gått på fem sekunder tidigare. Sådant tycker jag jämt är underligt. Som om personen bara går av och på för det är kul, vilket det liksom inte är.

Men jag började ana oråd, allt kändes inte riktigt rätt. Precis innan bussen åkte så sa den kvinnliga busschauffören i högtalarna: "Alla är medvetna om att det här är buss 117 kryss" (X heter det, vem säger kryss? Är du Lasse Kronér eller?). "Bussen går endast till Kopparbacken."

Kopparbacken är två stationer innan min station, en promenad på 500 meter kanske. För en millisekund tänkte jag skrika "Nej! Jag måste av!" och sedan gå av. Men jag kom på att jag är ju en feg svensk, så jag lät bli.

Bussen åkte fort, det tog endast 5 minuter eftersom "kryss"-bussen (!) tar en genväg. Jag steg av och började min promenad. Jag kände att detta var ju en sändelse från ovan, jag skulle ju lätt komma hem tidigare än om jag hade väntat på min riktiga buss plus att jag fick en härlig promenad i vardagen, sånna som gympalärare och folk med konstiga intressen brukar ta.

25 meter från min station kom en 117 utan kryss körandes i raketfart förbi mig. Allt kändes väldigt bittert och min promenad kändes inte alls nyttig utan bara extremt jobbig och jag förbannade SL.