Drambuie

Jag är speciell. Det har jag kommit fram till på mitt alldeles egna, speciella sätt.

Skolan beskrivs med ordet speciell idag. Jag var ju där. Allting är speciellt när jag är med. Vet inte varför det är så speciellt, men jag är så speciell så allt blir så speciellt.

Jag vet inte om jag är speciell på ett bra sätt. Jag vet inte om jag är speciell på ett dåligt sätt. Jag tror jag bara är speciell på ett speciellt sätt.

Det är ganska jobbigt att våra såhär speciell. Jag vet aldrig om jag är speciell nog, eller kanske för mycket speciell.

Kan man få en överdos av min speciellhet?

Är jag så speciell så allt bara blir jobbigt, på ett speciellt sätt kanske?

Finns det någon annan som är så speciell som jag? Är jag ensam om att vara såhär speciell?

Vill någon annan vara såhär speciell?

Jag tror ingen vill vara speciell.

I alla fall inte på det här speciellt speciella sättet.