Drambuie

Jag fattar inte facebook.

Det första man ser när man kommer in på sidan är ju liksom en knallvit bakgrundsfärg med lite blåa inslag, och en liten box för att logga in på, som om jag skulle vilja logga in på nån slags banksida för att ta fram mina kontouppgifter.

Det känns som alla har facebook. Det har gått för fort det här. För någon månad sedan visste någon knappt vad det var, och nu har helt plötsligt "alla" detta. Det är något skumt som ligger bakom det här, jag känner det djupt där inne i ryggmärgen.

Jag ser framför mig några skumma datanördar i en mörk och kall källarlokal, fem mil norr om Alingsås, sittandes med fingrarna över tangentbordet medan de gapskrattar fram buskap som "Nu tar vi över världen" och "Vi hatar Ebba von Sydow."

Jag menar det sista gör mig absolut inget, men det första oroväcker mig. Skulle jag ha en bra kamera, ett facebookkonto och om min hjärna fortfarande kunde skicka signaler till mitt ansikte så skulle ni kunna se rädslan i mina ögon.

Varje gång någon tar fram en kamera duckar jag. Jag är rädd för att hamna på den där sidan som alla tycks titta in på, hjälplöst exponera mig för hundratusentals blickar, alla riktade mot mig, dömandes. Okej, kanske inte hundratusentals, men många. Känner mig hjälplös.


Åh vilken läskig sida. Men datanördarna tar väl snart över världen, och jag har väl snart också ett facebookkonto, dömandes andra människor.

Hoppas de byter ut Nordea-looken på hemsidan först.