Drambuie

Att klippa sig är ingen favorit hos mig. Men ibland kommer den där rösten som finns där inombords, och liksom bara ropar: Klipp dig. Så jag följde min lätt scizzoaktiga röst och helt enkelt.. klippte mig.

Vi har rätt så många frisörer i det här området. Många bra och billiga, men jag envisar mig dock med att gå till en salong där de gillar att ta betalt. Jag menar verkligen gillar det.

Men ja, de har fina gula tapeter. Oemotståndliga, faktiskt.

Så, ja, jag satte mig där i frisörsstolen, efter att mannen innan mig låtit mig dröja tio minuter eftersom han aldrig blev nöjd.

Det svåraste tycker jag är att förklara vad man vill ha. Det spelar väl dock ingen roll, då frisörer oftast inte bryr sig så mycket, utan de går på egna intuitioner. "Det här tycker han nog är snyggare" (="haha han kommer skämmas like hell när han går ut härifrån!!").

För ett tag sedan var det så för mig. Jag pratade med frisören att jag ville ha ganska kort, och försökte förklara hur kort. Hon föreslog rakapparaten. Jag sa "hur kort blir det då?"

- Vänta, jag ska visa dig, sa frisören, medan hon tog fram rakapparaten och misshandlade halva mitt hår på högersidan till döds.

- Ja.. hmm.. det där var lite kort kanske, sa jag.

- Ja, men nu är det ju försent, svarade hon, och fortsatte klippa mig, med 9 cm hår på sidorna.

Hur som helst!

Den här killen som gjorde det hade båda fötterna på jorden, och klippningen gick bra.

Jag tittade runt i salongen, det var bara jag där, och nån random dude som fikade i bakgrunden. Mina ögon vandrade vidare till alla dessa sprayer, som stod på en hylla precis bredvid spegeln framför mig. Jag läste på förpackningarna: Schwarzkopf, L'Oreal, Color.. Olivolja.

Då hoppade jag till. Olivolja? Que? Vad gör fucking olivolja i en frisörsalong?

Genast kom dessa hemska fantasierna till mitt huvud. Vad ska han göra med olivoljan? Inte använda i håret va? Använder de olivolja för att typ förgripa sig på oskyldiga människors hår, så de får någon slags kronisk fethet i håret?

Jag vill inte ha kronisk fethet i håret.

Det värsta är att om han skulle erbjuda mig det ("Sir, would you like some olive oil in your hair?"). Jag kan inte säga nej. Speciellt inte till frisörer. Tänk om de skulle bli arga och typ tvångsdoppa mitt hår i matfett, resulterandes i att jag får någon slags ful permanentning.

Frisörer har väldigt mycket makt, man tänker inte på det.

- Så, är det bra? Vill du ha något i håret? säger frisören plötsligt.

Åh, gode Gud, hjälp mig.

- Ja tack!

JÄRNSPIKAR. Varför kan jag inte säga nej?

Frisören närmar sig bordet med hårprodukterna, och alltså allvarligt, var det en sekund han inte tittade på olivoljan var jag inte där.

Han började röra handen för att välja vad han skulle ha i, medan jag nervöst satt blixtstilla och försökte fokusera på små vita lamm, som liksom hoppade i hagar en varm junidag..

Handen. Handen. Lite cirkelvals med pekfingret, bara för att göra allt ännu mer spännande, eller hur, herr frisör.

Han tog ner handen bland hårprodukterna, och drog upp en burk.

Vax!

Där satt jag och pustade ut och log för mig själv, medan frisören övervaxade mitt hår.

- Sådär! sa frisören efter några drag.

Jag reste mig, betalade, sa tack så mycket, tog på mig mina kläder och började gå hem, väldigt tacksam för att jag slapp gå därifrån med olivolja i håret.

Och det är väl underbart.